En bitterfi*ta är vad jag är idag!

Inte min dag idag....heller....är på samma deppiga och tråkiga humör som igår....känner mig som en riktig jä*la bitter fit*a...ja det är faktiskt så....sur, krängd, ledsen ja allt det där man gör när man inte är på riktigt gott humör.....jä*la PMS.
Hade kunnat sitta ner och böla hela dagen, jobbigt med livet vissa dagar...borde inte få vara så men nu är det så och det får man liksom försöka bita sig igenom.
Har en dotter som är på väg in i puberteten 11 år gammal (tuff som en agaspis) börjar få bröst och snart kommer väl den tråkiga mensen för henne också....och det blir liksom inte alltid bra mellan oss två, jag på mitt sätt och hon på sitt....och vi ska kunna få ha våra sätt men vissa dagar kan vi tjafsa om ALLT och det gör mig så fruktansvärt ledsen, en människa man älskar så mycket, att man bara kan reta sig så ofantligt mycket att det kryper i hela kroppen på en det är konstigt.....Jobbigt för oss båda, jag försöker göra det till det bästa men ibland brister det, ja då brister allt och vi blir ledsna båda två....Sen sitter man med dåligt samvete, hon i skolan och jag här hemma....fram tills vi kan lösa situationen och vi blir kompisar igen. SUCK! Hormoner!
Önskar jag var en "superwomen" mamma, som orkade med alla dessa konflikter som utspelar sig i stort sett varje dag just nu och ändå stå rakt upp....inte falla....var tuff och konsekvent ....jag är tyvärr inte den mamman...jag lägger mig ner, jag tar konflikten men ger ofta med mig för att slippa mer tjat, gnäll, tjafs och skrikande. Jag är helt enkelt för snäll. Mmmmmm en supersnäll mamma det är vad jag är och en super snäll sambo. Jag gör allt för min fina familj, kanske för mycket ibland och det utnyttjas också jag vet det.....men vad gör man inte för sin fina familj?! Svårt att lära gamla hundar sitta så är det....att bryta gamla vanor....
En tröst i allt detta jobbiga är att jag är absolut inte ensam om det, jag vet att fler har samma problem, mina föräldrar hade det en gång i tiden och dom lever ju fortfarande....Bara att se tiden an och vänta tills barnen vuxit upp, då kanske man kan börja andas ut?! och få ta hand om sig själv lite mer?! Det är verkligen en prövning att vara förälder, verkligen inte lätt...en läxa man får bära med sig resten av sitt liv, man blir ALDRIG full lärd.....
Att sitta hemma varannan vecka och få ta ALLT helt själv....en 11 årig pajas (för tillfället) med sitt humör (som för övrigt är helt underbar) + en 5 månaders liten sessa som ska ha uppmärksamhet och skötsel hela tiden när Stig är i lastbilen är inte heller det lättaste, men jag gör så gott jag kan och jag tröstar mig med att jag är en super bra mamma som sköter mina barn till 100%....klappar mig själv på axeln med jämna mellanrum och säger till mig själv -f*n vad du är bra Helle, och ja det får man faktiskt lov att göra.....berömma sig själv alltså, det är viktigt!