onsdag 3 oktober 2012

Jag lever!

Jag har inte skrivit på läääääääänge! Det blev nog för bra för mig när mamma också dog, jag trodde jag skulle orka jobba 100%, vara mamma till 3 barn, städa, tvätta, handla....MEN det gjorde jag visst inte.
Sjukskriven i 3 veckor sen hade mina batterier laddats så pass att jag orkade jobba igen!
Jag börjar jobba 75% nu 1/10 vilket ska bli riktigt skönt...jag känner att heltid är för bra för mig just nu!
Jag är trött i min själ, jag orkar med dagarna, MEN stupar med barnen på kvällarna och känner att jag är lika trött och kraschad dagen efter! Pust, pust, pust! (jag intalar mig att det blir bättre)
Nu har pappa varit borta i 4 månader och mamma snart i 3, det känns overkligt, jag kommer nog ALDRIG bli vän med den tanken...
I lördags satte jag nya fina höst blommor på deras grav och tände ett jätte stort gravljus, Nova och Viggo hjälpte mig att göra fint på graven. När vi var färdiga hos "mormor o morfar" åkte vi vidare till nästa kyrkogård och planterade exakt likadant och tände exakt samma stora gravljus hos min farmor och farfar!
Jag ville bara berätta att jag lever och dagarna rullar på, vissa tyngre än andra...

onsdag 8 augusti 2012

tisdag 7 augusti 2012

Astrid Lindgrens värld !!

I helgen hade vi mys på Astrid Lindgrens värld...jag, Stig, Nova, Viggo och Kaka som följde med oss. Nellie stannade hemma, hon är för stor för sådant nu.
Det var en välbehövlig helg där man fick skingra tankarna med lite roligare saker än det som snurrat i huvudet dom senaste veckorna...bara att få vara tillsammans med dom man älskar som mest, det var nog det bästa av allt!

måndag 6 augusti 2012

Mamma & pappa ni saknas av oss!

Hur kunde det bli så här?!
Att ha haft 2 föräldrar som levt i hop i 45 år (är nästan unikt i dagens samhälle) till att på 6 veckor inte ha någon av dom kvar i livet, det känns märkligt?! mycket märkligt!
När pappa fick sin diagnos i höstas sa min magkänsla att det inte skulle bli bra, det blev det inte heller...på 6 månader togs han ifrån oss! så fort gick det, den 29/5 släcktes hans liv.
Dagen efter vi hade haft urnsättning för pappa och sagt ett sista farväl och var på väg att gå vidare i allt det jobbiga, faller vår mamma ihop mitt framför fötterna på min bror och slutar sitt liv även hon i en massiv hjärtinfarkt den 11/7
Är det möjligt att man ska behöva gå igenom en sådan här smärta?! Att mista båda sina föräldrar på så kort tid?!
Att begrava sin pappa och mamma inom loppet av 6 veckor...det finns inte i verkligheten. Jo det gör det, för det är precis det som hänt oss...
Dagarna går framåt, sakta men säkert...jag har börjat jobba igen och det känns faktiskt skönt!
I lördags skulle mamma fyllt år...65 år det fick hon aldrig fira, en blomma på graven från oss alla det var vad vår älskade fina lilla mamma fick istället för paket och ett kalas!
Pappa skulle även han fylla 65 i slutet på Augusti, det blir likadant för honom...en blombukett på graven.
Det finns en mening med allt...jag tröstar mig med det, det var meningen att mina föräldrar inte skulle vara utan varandra...mamma var nog inte lycklig utan pappa. Nu är dom tillsammans och lyckliga med varandra igen, någonstans!

Vi ses någon gång, någonstans!
Jag älskar er!

torsdag 31 maj 2012

Sov gott älskade pappa...du fattas oss!

Tisdagen den 29/5 klockan 09.45 somnade vår Make, Pappa, Farfar, Morfar in....mamma och jag satt och höll honom i varsin hand det kändes så underbart att vi fick vara där när slutet var här.
Allt gick så väldigt fort i slutet, till att vara jätte pigg i helgen + Måndag med massor av besök och mer eller mindre klar i huvudet, till att på Tisdag morgon få ett jätte krampanfall som slutade med en stor blödning på hjärnan (pga metastaserna) som gjorde att pappa gick i medvetslöshet och dog exakt 1 timme efter.
Jag tror aldrig jag varit med om en sådan underbar vård som flickorna på Hospice gett pappa, vilka änglar!
När pappa hade somnat in kom Andreas ner till Hospice för att säga farväl han också. Han hade suttit på sammanträde och vi fick tyvärr inte tag i honom. Men jag tror Ande nöjde sig med att få slippa sitta där när den tuffaste tiden är att dom lämnar oss och drar sitt sista andetag....
Personalen tog hand om oss på ett så underbart sätt som bara precis änglar på jorden kan göra, TACK för ni finns!
När personalen gjort vid pappa gick vi in och satt en bra stund hos honom med ett levande ljus och pratade, det kändes så rätt och så bra allting, pappa var så fin, så rofylld, så nöjd! SOV GOTT! VI ÄLSKAR DIG pappa....Du fattas oss!
Begravningsbyrån har vi varit på, det var tufft...att sitta och välja ut kista och annons till min pappa...vad var det egentligen som hände?! Hur kunde det gå så här?! för 6 månader sedan var ju pappa frisk!
Idag ska vi träffa vaktmästaren på kyrkogården och välja ut en gravplats, vi har hittat en fin plats vid ett träd, där pappa kan komma till ro i sin sista vila! Där solen når hans gravsten och värmer den på sommaren, där trädet kan skugga lite så det inte blir för varmt.
Dagarna går upp och ner, man lever i någon konstig gråzon i en bubbla man önskar spricker med tiden så man kan bli lite normal igen....att mista vår Make, Pappa, Farfar, Morfar redan var ju inte så vi hade tänkt livet....men nu är det så och livet rullar ju som sagt på för oss andra ändå, så vi får försöka rycka upp oss och göra det så bra som möjligt utan pappa.
SOV GOTT ÄLSKADE DU, SÅ SES VI SEN!!!!!!

torsdag 24 maj 2012

Tonåring + 1 åring ska firas i helgen!

Pappa är det inte så bra med, han åkte akut ner till Lund i Torsdags och har inte alls varit pigg när vi varit och hälsat på honom...i helgen var han helt dessorienterad både lördag och söndag och visste inte vilka vi var, svarade inte oss när vi pratade med honom och sov mest.
Dom upptäckte att han hade alldeles för höga kaluim värde och detta troligen pga metastaser i skelettet som sprutar ut kalium i kroppen på honom, men nu har dom lyckats få ner värdena lite på honom...sen hittade dom en urinvägsinfektion och efter dom satte in antibiotikan var han faktiskt lite piggare igår när vi kom för att hämta hem mamma, framför allt mer med oss och orkade prata lite, lite. Mamma sa han suttit uppe 30 minuter tidigare på dagen.
Idag är tanken att vår älskade pappa/morfar ska få komma hem till Hässleholm och bo på Hospice, detta känns jätte skönt för oss alla då vi har jätte nära dit och kan komma och gå som vi vill.
Igår på röntgen hittades det fullt av metastaser i huvudet på honom, dessa satt i hjärnbarken och läkaren sa att det finns inte mer att göra nu....alltså väntar vi bara på det som komma skall....vi tar vara på varje dag vi får med pappa och får göra det till något, fast det inte alltid känns så.
Vår stora flicka Nellie har fyllt 13 år, hon har blivit så stor...var tog den tiden vägen?!
En tonåring i huset och det märks kan jag säga, hahahahaha!
Viggo har ju också fyllt år och på lördag blir det kalas för dessa båda födelsegrisar. Vi ska grilla och sitta ute och njuta av solen och värmen som dom lovat att denna Pingsthelg ska bjuda på!
Nu är det duschen innan jag ska iväg och jobba några timmar.

onsdag 16 maj 2012

Ångest dag....

Vissa dagar går bättre än andra, idag är en sådan skit/ångest dag...
Jag och Caroline tog barnen i vagnen vid middagstid och chansade på att himlen inte skulle öppna sig....vi hade tur det var inte många stänk det kom.
Det blev en skön promenad ner till Maxi och Ö&B innan vi gick hem igen.
Mamma ringde från Lund och lät helt färdig...hon berättade att dom hittat ytterligare tumörer i testikel och ljumsken på pappa...det kan ju vara förklaringen till att han har svårt att hålla tätt och inte hinner till toa, han har säkert tumörer ÖVERALLT nu!
Nästa vecka blir det ny strålning i 4 dagar och sen ska stenten i halsen opereras in, till vilken nytta?!?!?! Suck!
Imorgon kommer KVH och sätter en kateter på honom så han slipper tänka på toalettbesöken....lilla pappa vad är det som händer?! Jag är fylld av ångest och har väldigt svårt att greppa om allt som händer...det går för fort!!!
Nu kryper jag ner i min säng för att lyssna på mina barns andetag...en prins och en prinsessa ligger i sina spjälsängar, så söta och bedårande...helt ovetande om vad som händer med deras morfar!
Jag hoppas vakna med en mindre ångest fylld kropp imorgon bitti....