Satte oss i bilen och begav oss till österlen, idiotiskt när det kommit så mycket snö kvällen innan, men vi hade ju faktiskt bestämt vi skulle till Bo Ohlsson i Tomelilla tillsammans med Stigs jobbar kompis och hans familj...Halkade iväg på våra dubbade däck efter middag, när vi äntligen blivit klara... Inte lätt för Stig att vänta på 2 tjejer (snart 3)som ska kamma, sminka och klä upp sig från topp till tå innan man ska iväg...inte nog med det för man ska amma så det inte blir någon liten hungrig mage som kurrar i bilen innan man kommer fram... Ja klockan hann bli 12.30 innan vi var klara, men till slut kom vi iväg mätta, goa, snygga (framför allt) och glada !
Tur jag har en man som är yrkes chaufför, för jag bokstavligen HATAR att köra när det är vinter och halt... Satt hela resan ner till Tomnelilla med en kropp som var som var lika spänd som en fiolsträng, åhhh vad jag mår dåligt...tror vi ska krocka och dö varje gång vi möter en bil eller vi ska svänga, eller Stig kör om en annan bil... Stig blir irriterad på mig och tycker inte jag litar på honom och på hans körning, det gör jag fast det är min ångest, min jä*la dödsångest som spökar för mig...jobbigt !
Väl nere på vackra österlen (ja vi överlevde bilfärden ner) så mötte vi upp Roger med familj för att shoppa lite på Bo Ohlssons, hittade inte mycket vi ville ha, fast gjorde ändå av med 1000 kronor, hur nu detta gick till...
Gick där och strosade ett tag, kul att bara titta på folk, herre jisses vad hysteriska människor är, det är värre än att varorna ska ta slut, dom rycker och drar i sakerna och kör med vagnarna värre än ett barn kör racer med sin dockvagn. Och inte nog med det för dom värsta är faktiskt 60+ kärringarna/gubbarna.... Stanna hemma ni gamla pensionärer det är det enda jag råder till, så kanske vi andra också skulle få en liten chans att få titta, känna och handla sakerna vi också.... Efter någon timme inne i affären körde vi hem till Roger, Linda och Max där vi fikade på god glögg med pepparkakor, det var riktigt gott, en vit glögg med äpple och kanel smak, jätte god...mums...
Ja mat demonerna söker ju upp en var man än befinner sig och även nere i Tomelilla fanns dom...hittade mig...för alla var vi ju hungriga efter ett tag och då plockades det fram listor över matställe, det var bara att välja, thai mat, pizza, kebab, ja vilket man ville...suck...
Nu var det dags igen att lägga på några fler kilo, för att klara vintern, för det är väl därför man äter upp sig i dessa kallare tider...Det har jag hört....
En kebab i pitabröd, stor, ja riktigt stor var den, med fetaost i som lite piff på den goda nyttiga maten... Jag åt hela, kunde inte hejda mig utan slök den som om jag inte sett mat på flera dygn, gud vad jag älskar mat....Det är så gott...
Nåväl, efter maten trillat ner där den hör hemma, i den stora tjocka magen beslöt vi oss för att köra hem igen, för nu började det snöa igen, massor... Ångesten tog tag i mig igen, ett riktigt grepp.....för nu visste jag att vi har minst 1 timmes bilfärd hem där jag ska sitta på nålar igen...Rädd att dö, att hela min familj ska dö....Hur duktig Stig han än är, så kan jag inte hjälpa det... DÖDSÅNGEST !!!
Väl hemma igen (överlevde även hemfärden) så var klockan 20.30 vi satte oss framför tv:n för en liten paus, innan John Blund kallade för den nattliga proceduren, min bästis, min säng....
Somnade fort, var trött efter en biltur där jag suttit på helspänn hela resan och efter all mat som jobbade i min lilla (stora) mage efter den gigantiska portionen med kebab i bröd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar