Fullt hus....

Mys med fabror Kenneth

En mysig tisdags kväll hade vi på Stobyvägen 47...Stig hemkommen och inte nog med det för svärmor hade bestämt sig för att komma in på besök. Trevligt!

Marianne ville ha mys med sina barnbarn och även lite ungänge med sin ena son (av 3) + hennes svärdotter.

Jag kockade snabbt ihop 2 fina hemmagjorda pizzor + en god sallad som vi åt på när Marianne kom vid 20-tiden...

Klockan blev rättså mycket eftersom hon hade varit och bowlat med sina tjejkompisar i Klippan innan hon kom....så hennes mage skrek efter mat när hon satte sig vid bordet, hon var hungrig efter en hård, tuff och lång bowlingkväll...och det var vi också. Maten satt precis där den skulle...gud vad gott...

Efter mycket mys, pratande, tv tittande var klockan helt plötsligt 00.30 och mina ögon var mer i sovande position än i vaket läge...Nellie och Nova sov för länge sedan.

Marianne bäddade ner sig i Nellies säng...hon hade bestämt sig för att stanna. Nellie sov i vår säng och Stig fick inta soffan (som han älskar) så det grät han inte över...

Efter en bastant frukost med kokta ägg och allt annat som hör till ringde Kenneth och sa att han med fru Lina var på intåg...Kul! Satte på mer kaffe på kannan för att snart sätta oss ner och fika lite till...tar aldrig slut detta ätande...hahahaha...JAG ÄLSKAR MAT!

Linas mage är stor och så alldeles perfekt gravidrund nu...hon kom in i köket med ett par fina jeans snickarbyxor, vit tight tröja under och en snygg grå kofta över sina axlar och armar...hon var så fin. Snart kommer ännu en kusin i skaran...Sååååå kul, det är så efterlängtat detta lilla underverk! 10 Maj är det uträknat och det blir en liten pojke. En liten Vilhelm sparkar ivrigt runt i hennes mage för att snart se världen och få komma ut till 2 föräldrar som länge väntat på sin son!

Handling på Maxi och pannkakor till kvällsmat innan det var dags för läxor, lite tv innan godnatt för Nellies och Novas del.

Jag och Stig ska avsluta kvällen med "Luftslottet som sprängdes"....

Jä*la sprit, jag hatar den....

Det smärtar så fruktansvärt att behöva berätta sanningen...hur man känner och var man står i en diskussion som inte alls är bekväm att ta...till någon man älskar högst i världen, men ibland måste man göra det...markera...förklara att nu är det BRA! Nog är nog helt enkelt...
Jag accepterar det inte längre...orkar inte mer...det får inte fortgå...jag vill inte det, ingen vill det...
Det blev en tung tisdagsmorgon där det var jag som fick ta tjuren vid hornen och ta denna känsliga diskussion (igen) när min telefon ringde...från oss alla som lever i närheten med denna tråkiga bit...ALKOHOLEN!

Ja den förstör mer än vad den gör nytta, det är vi alla överrens om. I allafall när man inte kan hantera den...när man dricker varje dag...när man måste döva sin ångest med spriten för att fungera som människa...Tragiskt! Riktigt hemskt faktiskt, men det är så det är...det syns inte utan på dessa människor, men inuti är det förmodligen rena kaosen...Detta är sanningen om hur det ligger till...Tyvärr!

Tråkigt nog har vi det i vår närhet...i släkten...alldeles för nära och nu har det blivit för bra helt enkelt, jag orkar inte mer...det är ingen hemlighet längre...jag/vi måste på något vis börja brottas riktigt med detta problem om det ska göra någon nytta...om vi ska kunna hjälpa...

Alkoholism det är ett missbruk man absolut inte slutar med över en natt, nej det behövs proffessionell hjälp och det är där jag måste börja nysta...få tag på de rätta trådarna som ger mig den fakta jag vill ha, jag behöver...vem ska jag/vi kontakta? Hur går man till väga?

Är det mitt ansvar att ta tag i detta? Vem hjälper mig? Vem stöttar mig? 1000 frågor snurrar i mitt huvud...men jag ska nog lyckas knäcka denna smutsiga...äckliga och alldeles fruktansvärda sjukdom på mitten...Göra så gott jag kan i allafall...JAG HATAR ALKOHOLISMEN!!!!

Jag känner bara att gör jag ingenting nu kommer det gå riktigt illa och något dumt eller tragiskt kommer hända som jag kanske hade hunnit stoppa innan det hände...

Jag är olycklig...det gör ont i mitt hjärta varje dag för jag VET vad som pågår...det lovas och har lovats i flera år nu men blir aldrig någon förbättring...jo i någon vecka (efter man pratat lite om det)men sen kan man tydligen inte behärska sitt drickande igen...sin sjukdom...utan allting blir så dumt, fel och bara så avskyvärt till slut...åter igen...

Förnekelsen är det jobbigaste och så länge den finns där känns det rättså hopplöst...när man gång på gång säger till att det får bli ett stopp och man får svaret tillbaka att det inte finns något problem...Hmmm vad gör man då?

Nästa gång heter det att man bara dricker öl och det är ju helt plötsligt inte farligt...nähä så man kan inte vara alkoholist när man bara dricker öl? eller bara dricker vin? det är ju spriten som är farlig...men så vitt jag vet handlas det hem både starksprit, vin och allt annat så det är mycket mer än bara lite fattiga öl som dricks...men öl som har en procenthalt på 7,5 % anser jag nog mer som sprit än öl och måste man ha dessa för att bli nöjd och känna sinnesro i sin kropp då har man allvarliga problem...När jobbet börjar bli drabbat för man druckit för mycket på söndagen så man inte kan sätta sig i bilen måndag morgon då har det gått långt...eller när man måste komma onykter på ett kalas fast man vet det kommer serveras öl till maten eller whiskey till kaffet...har man inte sjukdomen alkoholism då så säg annat?

Jag känner att jag har en egen familj att ta hand om....fast alla dom andra i närheten verkar bara låta problemet kvarstå...dom bryr sig inte...vi diskuterar det men i slut änden är det jag som får ta skiten för det är jag som hojtar till när det varit någon ny cirkus som utspelat sig på grund av spriten...för det är precis det som händer...rena jä*la cirkus Skott är ute på turné och när man berättar vad som gjorts och sagts är det ju inte alls så...då är det jag som ljuger eller överdriver eller rent av är dum i huvudet och kan dra åt hel*ete...ja så illa är det! SUCK!!!!

Ska jag vara lika ego och bara låta detta hända...se på bara...titta på vad som blev kvar när det gått åt helvete?Vifta bort det och skratta med? Skoja om det som det ofta görs...Jag vet helt ärligt inte vad jag ska ta mig till men en sak är säker att jag vill absolut inte ha det så här mer...inte i min närhet...i mitt liv.

Att livet inte skulle vara lätt att leva det har jag förstått, men att det skulle finnas så många hinder på vägen det trodde jag inte...ska jag hoppa över alla dessa jobbiga hinder, skita i dom eller stanna upp på vägen och plocka upp dom...lösa dessa åt mig själv och alla andra för att sen kunna gå vidare? Det är frågan...jag kan inte svara på det själv...

Min kompis skriver bok!

En gammal "bästis" (kan vi kalla oss det...)som flyttade för ca 12 år ? sedan och lämnade Hässleholm bakom sig för att skaffa ett nytt liv i den större skånska staden Malmö där hon idag är lyckligt gift och fått en underbar dotter, byggt ett nytt hus nära havet och är lyckligare än nånsin...ja hon min fina vän har minsann börjat skriva en bok och jag har fått äran att följa denna på nätet under tiden hon skriver på den...helt otroligt så duktig hon är.
Jag längtar tills nytt kapitel kommer varje gång jag avslutat det sista...tittar in varje dag för att se om hon hunnit lägga ut något nytt...22 kapitel är skrivna och jag väntar otåligt på resterande kapitel så boken blir komplett och mordet blir uppredat...Häftigt! Att man kan ha sådan fantasi så man kan skriva och få ihop en hel bok det är helt fantastiskt...Den är så perfekt skriven...hon får med varenda liten detalj så perfekt och så sann. Jag är så stolt över henne...detta är min kompis som jag kan skryta med när hon blir känd för sitt författarskap...Lycka till du sanna vän!
Det roliga är att boken utspelar sig i Höör där hon själv är i från och mycket av det hon skriver i sin bok känner man till...De olika rollfigurerna placerar jag in som en del av mina "gamla" kompisar i Höör sen vilka det är vet bara hon själv...om det är riktiga karaktärer eller bara på låtsas det vet inte jag?!...men i min fantasi passar en del av personerna in som människor som rört sig i min umgängeskrets på den tiden jag alltid var i Höör-Eslöv...
Nova har blivit mycket piggare, har ingen feber mer och snart har jag nog lyckats suga ut allt det dumma snor som bara är i vägen för att hon ska kunna andas ordentligt med den lilla söta näsan.
En låååång runda ska vi ut på idag...jag och Nova..när vi stoppat magen full med middag så ska vi ut och gå av oss all vår tråkiga förkylning, vi har ju inte kunnat vara ute när det varit hög feber och tonvis med snorpapper som fyllt papperskorgen, så det ska vi ta igen idag...

Betapet och högklackat....

Har faktiskt suttit en del vid datorn idag när Nova sovit...har åter tagit upp mitt spelande på Betapet...Det klassiska Alfapet som alla har spelat någon gång i sitt liv...
http://www.betapet.se/
...jag älskar detta spel där man får gnugga sina geniknölar och grubbla lite...Lägga ord...så bra som möjligt...så höga poäng som möjligt...så långa ord som möjligt...lära sig nya ord och möta andra smarta kottar online (betydligt brightare än mig) ... Var längesedan jag hade tiden till att sitta med detta underbart roliga spel...men idag gjorde jag det igen, kul jag har saknat det!
När jag spelade som mest så bildade jag ord så fort jag stängde mina ögonlock när jag la mig på kvällarna...helt sjukt då är man inne i sitt spelande.
Nellie och Julia har varit här hela dagen och lekt...Gått rundor i mina "klacka"skor och samtidigt lekt tjuv och polis...dom är för roliga...Blir nog INTE mycket jagande som polis i högklackat...hahahahaha...underbara barn var får dom all sin fantasi ifrån....
Slänga sig på soffan en stund och pusta ut mellan flyttkartongspackning det ska jag göra nu innan det är dags att röja igen.

Kalas för en gammal man på 38 år....

En trött och sjuk Nova med Wiktor Stig kom hem en liten runda på 3 timmar i fredags eftermiddag innan det var dags att köra ner till Sturup igen för en ny sväng till det vackra landet med mina favorit blommor tulpanerna...ytterligare en vända ner till Holland!
Nellie åkte hem till Rosin för att sova över och ha tjejmys så nu satt jag själv igen med Nova ännu en fredagskväll...Det fick bli Let´s Dance och lite tragg i telefon för att tiden skulle gå innan jag äntligen fick gå upp och krypa ner mellan lakanen...
Helen och Tintin skulle åka till Gran Canaria på lördagsmorgonen så jag satt i telefon och pratade med henne under tiden hon packade sin och Tintins resväska...En restresa som hon beställt på torsdagskvällen för hon inte orkade med vintern längre...så skönt...Vilken lyx alltså!
Som plåster på de små såren köpte jag mig lite blandgodis på maxi och riktig Coca Cola, ingen light variant här inte...Orkar inte gå ner i vikt...inte just nu...är inte alls sugen på det...Vill bara stoppa i mig allt från kakor till lösgodis utan att behöva bry mig...men jag kan inte det och får inte det...Jä*la skit!!!! Varför ska det vara så in i helv*tes svårt att bara bli smal igen?!
Lördagen bestod till en början av packning i flyttkartonger...handling...hämtning av storasyster som sovit hos Rosin...tvätt...dusch...få hjälp med ny pellets som var på intåg.
Hela lördagsmorgonen satt min underbara svärfar och letade med ljus och lykta efter pellets till oss som han sedan hittade till ett bra pris i Ljungbyhed och körde hem detta till oss så vi inte skulle frysa och stå utan pellets...tror jag har de bästa svärföräldrarna i världen, ställer ALLTID upp om det är någonting...tack för ni finns!
En kopp kaffe, lite prat om ditt och datt och lite mys med Nova innan Per var tvungen att köra igen och jag fick återgå till mina sysslor.
17.00 var det dags för kalas i Stoby på Malmövägen 2...min älskade bror fyller 38 på tisdag...GRATTIS GAMLING!
Möttes av lukten från hemmagjord pizza när vi öppnade dörren...mums vad gott...jag var hungrig (som alltid).
När alla som skulle komma hade anlänt till kalaset satte vi oss ner och fick avnjuta Gits jätte goda pizza...Oj vad jag åt...Slutade med att jag fick magknip och snällt fick sätta mig på toaletten ett tag innan jag kunde gå ner och umgås med dom andra igen...Kanske dags att sluta trycka i sig som en sjuk stackars jä*el som lider av bullemi...Detta är ett sjukt beteende jag har...jag måste sluta äta på detta viset om jag snart inte ska se ut som en spärrballong som inom kort lyfter från marken och flyger i väg....SUCK!!!! FETKNOPP det är mitt rätta namn ingenting annat....
Kvällen fortsatte med god hallonpaj och vaniljsås...godis, chips, popcorn och allt annat gott till Melodifestivalen...Ja det fortsatte bara...det eviga fördärvet....Godsakerna stod som soldater på givakt och väntade snällt att vi skulle stoppa i oss dessa för att snabbt lägga på oss av ytterligare vikt på den redan så runda och tindra magen.
Nova flög från famn till famn men accepterade det fast hon inte var så kry det lilla barnet...Mats och Gunilla, Emil och Ebba hade ju inte sett henne på länge så det var mycket mys hos dom...Eftersom Gunilla är barnmorska (som hon idag inte jobbar som) är det ju lite extra mysigt att få kela bebis...
Efter "melle" hade slutat packade jag in barnen i bilen och körde hem och fixade till oss för sängen...Både jag, Nellie och Nova var trötta, snoriga och mest bara sugna på sängen...
Ringde och sa godnatt till Stig och pratade en stund under tiden jag förberedde oss för natten.
Gav Nova nattvällingen med hostmedicin i och hon somnade på 2 röda sekunder...helt utslagen efter en trevlig kväll med mycket stim och stoj bland alla glada barn!
Jag och Nellie tittade inte många minuter på filmen innan vi båda föll in i skön sömn vi också för att under natten bearbeta sin kropp och sitt habegär av all sötma...

Cirkus klockan 8.00

Kändes som lillan var piggare i allafall i gårkväll...men i morse när jag tog tempen var det samma skit...näsan är så snorig och rinnig..kvittar hur mycket jag suger ut så kommer det bara mer och mer och mer...Jag får panik på det. Sen gnider hon sina händer i huvudet för tänderna kliar och har snoret precis överallt, SUCK!
Jag var tyvärr tvungen att ta med Nova i bilen i morse för att köra Nellie och Hanna till skolan då spydde hon ner hela sin overall av slem...panik utbröt i bilen...var hade vi papper att torka med?! Nova ledsen och Nellie blev hysterisk i baksätet och trodde hennes lillasyster skulle kvävas och dö...ja är det inte komiskt med en sådan cirkus klockan 08.00 på morgonen så säg annat...Jag behöll mitt lugn vilket jag annars har svårt för när det gäller Nellie...tröstade Nova och förklarade för Nellie att hon inte behövde vara ledsen, det var inget farligt (fast till och med jag får panik när hon spyr upp slemmet.)
Som tur var hittade vi papper och torkade det värsta innan vi kom hem då jag slängde overallen i tvätten och jag fick byta en blöja som var full av löst bajs...har nog bytat 5 blöjor på loppet av 1 timme, bara rinner av henne...Stackars lilla flicka det är nog influensa hon lyckats få..Vet inte i vilken ände jag ska ge alvedon nu...får hon flytande blir det till segt slem och då spyr hon, ger jag i rumpan skiter hon ut den...HJÄLP!!!
Ska börja packa lite nu medan Nova äntligen somnat...helt sönder frätt i den annars så lena lilla rumpan...Hon sover med tung rosslande andning och en bubblande näsa jag inte får bukt med...Älskade lilla barn måtte du snart bli frisk!

En dag med INGENTING vettigt gjort!

Känner mig vilse i pannkakan dom dagar jag inte får något gjort...som idag...som många av mina mammadagar...det bryter mitt uppstrukturerade liv...idag har jag mer eller mindre bara gått och konkat runt på vår förkylda sessa...Mamma kom en sväng och det blev min räddning att bryta detta otäckt tråkiga mönster...Har faktiskt dammsugat idag (det är läääängesedan) dammråttorna dansade lyckligt på mitt golv och jag har länge blundat för dom, förträngt dom, hatar dom...men nu var dom så stora så jag nästan blev rädd för dom...Jag jagade dom med dammsugaren och det finns ingen schysstare känsla än att höra rasslet i dammsugaren när man har riktigt smutsigt...Hahahaha jag fyllde nästan påsen till bredden av allt skit...
Nova är på bättringsväg..kan man redan säga det bara för hennes feber inte varit lika hög idag?! Kanske inte men...jag vill ju att hon ska bli kry snart så hon slipper sina snorstreck under näsan eller den dumma hostan som river i hennes lilla hals och den höga febern!
Inte många knop gjorda denna dag annars, skönt fast ändå inte...
Min underbara Lis ringde hon var hemma från jobbet och hade samma åkomma som Nova, stackars henne också...Snart ligger man väl själv ½ död i värsta influensan.
Har tagit upp flyttkartongerna ur källaren och ska snart börja....det tar emot...vill inte...jo flytta vill jag men INTE packa igen...Snart är vi på rätt plats igen, det ska bli såååå underbart!
Jag låter kartongerna stå tills i morgon..då börjar jag kanske...eller nästa vecka...eller aldrig...SUCK! Motigt denna flytten, orkar inte mer..Har ju inte direkt tiden att skylla på när man går hemma om dagarna och inte gör mycket annat nyttigt än ligger på soffan och fiser..
Jag är rastlös, jag vill ha ett jobb att kunna gå tillbaka till...Hur f*n ska detta sluta för mig? Detta är ju inte jag som bara går hemma och drar benen efter mig...
Ge mig ett tips, ett bra förslag vad jag ska göra när det är dags för mig att återgå till den "normala" vardagen?!
Det är ett problem vi får fånga upp när den tiden är på sin plats...nu ska jag mysa med 2 vackra men förkylda sessor som bara vill ha mys med sin mamma....