I bland är det inte bra bara....

Denna förmiddag har kantats av ångest, gråt och förtvivlan...Varför vet jag inte?! Jo det vet jag egentligen...Känner mig som ett jä*la PSYKO.....
Fick sådan kraftig ångest som jag hade väldigt svårt att slå bort....livrädd att mina fina barn ska dö i från mig...att jag ska dö från dom...hur hanterar man det om det skulle hända? Värsta mardrömmen ever alltså...Fy f*n vad orättvist mot dessa människor som blivit drabbade av något sådant, mist någon som man älskar högst i världen...som man gör allt för.
Med ögon som är söndergråtna och röda som stoppljus har jag suttit vid datorn och läst bloggar om döden och lyssnat på sorgliga låtar på You Tube. Patetiskt eller? Tror det är därför min ångest blev så påtaglig...jobbig...tung. Hela jag känns som tung bly...som jag inte orkar röra någon kroppsdel...det var längesedan jag mådde så här..samtidigt känns det skönt, jag hade mycket inom mig som skulle ut och det kom idag...!
När jag stod i duschen tänkte jag på vad ens familj betyder för en...man tar dom bara förgivet och att dom alltid ska finnas där...Men så är det inte alltid, en dag står man där utan den man älskar som högst....en mamma, pappa, bror, syster ens barn eller barnbarn...den underbara människa har försvunnit bort från en på ett eller annat vis och kommer ALDRIG tillbaka igen...man ska helt plötsligt bara få leva på minnen som man plockar fram någon gång då och då...Läskigt!
Jag HATAR döden och är så fruktansvärt rädd för den...livrädd är det rätta ordet för mig...vill absolut inte ha med den att göra...tycker den sviker en...gör en så ledsen. Jag vill inte ens prata om den för då påminns jag om hur nära den är...står där och lurar så fult runt hörnet och kan slå till närsom helst...elak och hemsk. Med mer godis och choklad (som fanns kvar från i går) tröstar jag mig i denna hel galna psykos jag tycks hamnat i, inte riktigt min dag känner jag...vill bara ligga här hemma och tycka synd om mig själv...gråta lite till för att sen rycka upp mig och bli som vanligt igen. Det är så denna lördag kommer bli...Ångestfylld, sorgsen och....förhoppningsvis alldeles underbar tillslut. Med 2 fina friska barn och en man som jag älskar mest i världen ska väl dagen rätta upp sig till slut!!!! Ni är så fina alla 3 ni gör mig starkare i min vinterångest...TACK!

http://www.youtube.com/watch?v=jZg-4htrzOk&feature=player_embedded

En underbart vacker låt att lyssna på mitt i all min kaos....JAG ÄLSKAR DEN !!!

Trodde vi var överrens....

...men det var vi visst inte för OJ vad det snöar igen....Jag trodde jag hade en deal med vädergudarna att det INTE skulle komma mer snö nu utan att våren var på väg....men ack nej dom svek mig (igen)...tack för det..tusen tack!
Jag pallar verkligen inte mer snö nu, och jag menar det...PALLAR INTE MER!
Sitter här och äter godis...eller rättare sagt svullar är nog mer det rätta ordet...Jag mår så illa...jag vill spy....jag har ångest....känner mig tjock...Mmmmm det är priset man får betala när man INTE kan behärska sig...F*n det känns som jag snart är tillbaka i mitt missbruk och har tappat fotfästet igen...Som jag sagt tidigare det går bra några veckor sedan är man tillbaka i skiten igen....
Dricker det ena glaset Cola efter det andra....blir bara mer törstig....men häller ändå upp ytterligare ett glas till...Varför?
Vill varken se mer av snön....äta mer godis eller dricka mer läsk så jag klär av mig och går upp på ovanvåningen och sätter på en schysst dvd film i min sköna säng istället så tar vi nya tag i morgon för nu blev jag helt plötsligt så jä*la negativ....

Kallt i pulka backen....

En härlig dag med pulka för Nellies del och kalla fingrar och tår i minusgrader blev det...Blåsten bet sig fast i kinderna, inte varmt alls. Jag stod och frös och tittade på medan Nova satt inbäddad i vagnen, varm och hade det jätte skönt i sin åkpåse...
Hem för att tina upp våra kalla kroppar och stor mys i soffan med filt och kudde som slutade med en total krasch där både jag och Nova somnade som 2 stenar...Nellie gick upp och la sig i sin säng och somnade även hon en stund.
Kassler med potatisklyftor och sås till kvällsmat.
I väntan på Let´s dance så plockar jag undan lite och viker tvätt...Nellie sitter vid tv:n och Nova utforskar vårt hus med sin gåstol...tokiga lilla flicka!
En lika underbar Fredag som alltid!

Saknaden av min man....

Jag kokar när det inte går som jag vill med min blogg....Åhhh...tänkte ju göra om den lite och "piffa" till den...inte helt lätt alltid och mycket står på engelska så man förstår ju inte alltid alla ord eller meningar...Var man ska sätta in olika koder och länkar....Det är tur man har ett lexikon på datorn så man kan söka på de ord som man inte kan klura ut själv....Man får ju inte vara dum! Jag gör så gott jag kan och sitter med det när Nova sover så man kan koncentrera sig ordentligt...
Saknade min man i sängen i natt och det kändes som han aldrig kom hem...vid 05.30 hörde jag dörrhandtaget till ytterdörren så det blev visst en sen kväll med Johan, såg även ett kvitto från Q-bar som låg på köksbänken nu i morse så någon öl hade det druckits även där...trodde inte ens dom hade öppet på torsdagar...Jaja inte jag som ligger med "hangover" idag...Hahahaha...
Känner mig så ensam, är själv för mycket....Han är borta alldeles för mycket! Snart dags för mig att gå ut och svira med mina underbara väninnor....ha en riktig tjejkväll med mycket dricka, god mat och dans...Ja det får vi nog ordna...SNART!!!!
Märket i Novas panna är nästan helt borta så min ångest har släppt betydligt, nästan helt nu...
Ska klä på oss och sen hämta Nellie på skolan 12.15 så får vi se vad denna dagen har att ge oss för spännande äventyr....
En klar och fin dag som ger mig fullt av energi...jag vill gå ut och det ska vi...Nellie ville åka pulka så vi får väl packa på oss kläder och hitta en bra pulka backe....

Surprise för Johan & lite mindre ångest!

Efter en dag med ett mycket tungt hjärta som grät för vår dotter efter hennes mammas klumpighet där jag ville stå som en struts med huvudet gömt i sanden....så ringde Virre och lättade upp stämningen....hon frågade om vi ville komma hem till dom ikväll på lite mat och överraska Johan för han var lite deppig. Klart vi gör!
När städning var klar och golven torkat efter våt moppning, klädde vi på oss och satte prinsessan i vagnen för att gå upp till stan och hem till familjen Rudolf-Johnsson. Vi ville gå behövde motionen och även få känna på det härliga väder vi inte varit ute i innan idag. Stig tog bilen och körde...
Nova somnade gott i vagnen medan jag och Nellie gick och pratade om det tjejer diskuterar...killar...ja nu är vår stora sessa så stor..att hon börjar få killproblem..
Hon är tillsammans med Anton men nu har ju Linus i hennes klass frågat chans och hon vet inte riktigt hur hon ska göra...Världsliga problem lilla flicka...Underbart med kärleken! Jag njuter och drömmer mig tillbaka till tiden då man var i 10 års åldern, hur mysigt det var när killarna skickade sina oskyldiga små lappar om man "fick chansen"...Fjärilarna fladdrade runt i magen på en och man var mer eller mindre bekymmerslös....
Ian väntade på Nellie och dom skuttade upp på hans rum för att sitta och skicka lappar till oss på nedervåningen som vi skulle svara på...klippte och klistrade och skrev fina brev.
Virre hade beställt familjepizza som väntade på oss nere på pizzerian, bara att hämta hem dom och börja äta...2 olika sorter, så gott...Tack för underbar mat och underbart sällskap denna torsdags kväll...
2 lekande barn ville inte avsluta leken klockan 20.45 och blev besvikna att det var dags för sängen och åter en skoldag i morgon. Men så är det och så fick det bli...
Stig stannade kvar och drack en öl eller 2 med Johan och Virre, jag tog barnen och körde hem för att lägga dessa 2 trötta flickor som har haft en lång dag....den ena med en liten bula i sin lilla söta och nätta panna efter djupdykning till golvet...den andra med skola, bus ute i snön och sen en rolig kväll med Ian.
Ja det dröjde INTE många minuter innan båda dessa fina små änglar sov och drömde sig bort med John Blund!
Satte mig vid datorn och fastnade där...fixade lite på bloggen för att sen krypa ner i sängen och få sova gott jag också med ett lite lättare hjärta än det varit tidigare under dagen...lite mindre ångest...lite mer glädje.
Sov gott mina fina vänner !

Orkut Myspace Good Night Comments & Graphics

Mitt hjärta har gått i kras...förlåt....

....det har hänt det som ABSOLUT inte får hända....
Nova har ramlat ner på golvet från vår säng, det är mitt fel....Åhhh vad jag mår dåligt...vilken ångest....
Hade ammat henne och la henne vid sidan om mig och trodde inte det var så nära kanten, hon låg på täcket och rullade ner med huvudet först i golvet...PANG sa det och hon började gallskrika....F*N mitt hjärta det krossades direkt....jag blev helt darrig i kroppen och Stig vaknade med ett ryck!

Så värdelös jag känner mig, det är ju detta som inte får hända...ändå hände det...

Efter tröst och napp i munnen, ny blöja och en gråtande ångestfylld mamma var hon som vanligt igen med ett rött märke i pannan som körde rundor i köket med sin gåstol....Förlåt min älskade prinsessa din mamma kommer ha FETT med ångest för detta!

God mat och semla hos Farmor & Farfar.....

Jag bröt mot mitt kontrakt igår....jag åt semla....drack coca cola...kunde inte låta bli, Stigs föräldrar bjöd ut oss till Perstorp på fika och kvällsmat.
Tryckte i mig semlan så fort så ingen skulle ha en chans i världen att ta den i från mig och jag tror inte jag ätit något så gott på länge...Den smälte i munnen, käre tid så god den var. Älskar dessa underbart goda bakelser!
Ställde mig på vågen i Perstorp eftersom Nellie förstört vår egen...minus 3 kilo känns som jag inte kommer någon vart i min vikt nedgång....säkert semlans fel...eller? Jag är ju så duktig på vardagarna men ändå hittar kilona tillbaka eller rättare sagt dom beger sig aldrig av...Vad är det som händer? Hur svårt kan det liksom bli att gå ner lite i vikt?
Till kvällsmat fixade Marianne en god Chili concarne som Nellie önskade (för att lägga på lite fler kilo)...
Efter god mat, stora magar (större än innan vi kom) och trevligt sällskap i flera timmar körde vi hem igen för att ha lite mys...vi vår lilla fina familj!
Jag och Nellie tittade på "Det okända" ett av hennes favorit program...förstår inte det hon är 11 år gammal och inte det minsta rädd för sådana lite läskiga saker...det har varit så sedan hon var liten, har alltid älskat kriminalare och älskar allt med andlighet...Häftigt, hon är tuffare än sin mamma.
En lugn och skön onsdagskväll innan natti natti...