Tonåring + 1 åring ska firas i helgen!

Pappa är det inte så bra med, han åkte akut ner till Lund i Torsdags och har inte alls varit pigg när vi varit och hälsat på honom...i helgen var han helt dessorienterad både lördag och söndag och visste inte vilka vi var, svarade inte oss när vi pratade med honom och sov mest.
Dom upptäckte att han hade alldeles för höga kaluim värde och detta troligen pga metastaser i skelettet som sprutar ut kalium i kroppen på honom, men nu har dom lyckats få ner värdena lite på honom...sen hittade dom en urinvägsinfektion och efter dom satte in antibiotikan var han faktiskt lite piggare igår när vi kom för att hämta hem mamma, framför allt mer med oss och orkade prata lite, lite. Mamma sa han suttit uppe 30 minuter tidigare på dagen.
Idag är tanken att vår älskade pappa/morfar ska få komma hem till Hässleholm och bo på Hospice, detta känns jätte skönt för oss alla då vi har jätte nära dit och kan komma och gå som vi vill.
Igår på röntgen hittades det fullt av metastaser i huvudet på honom, dessa satt i hjärnbarken och läkaren sa att det finns inte mer att göra nu....alltså väntar vi bara på det som komma skall....vi tar vara på varje dag vi får med pappa och får göra det till något, fast det inte alltid känns så.
Vår stora flicka Nellie har fyllt 13 år, hon har blivit så stor...var tog den tiden vägen?!
En tonåring i huset och det märks kan jag säga, hahahahaha!

Viggo har ju också fyllt år och på lördag blir det kalas för dessa båda födelsegrisar. Vi ska grilla och sitta ute och njuta av solen och värmen som dom lovat att denna Pingsthelg ska bjuda på!
Nu är det duschen innan jag ska iväg och jobba några timmar.

Ångest dag....

Vissa dagar går bättre än andra, idag är en sådan skit/ångest dag...
Jag och Caroline tog barnen i vagnen vid middagstid och chansade på att himlen inte skulle öppna sig....vi hade tur det var inte många stänk det kom.
Det blev en skön promenad ner till Maxi och Ö&B innan vi gick hem igen.
Mamma ringde från Lund och lät helt färdig...hon berättade att dom hittat ytterligare tumörer i testikel och ljumsken på pappa...det kan ju vara förklaringen till att han har svårt att hålla tätt och inte hinner till toa, han har säkert tumörer ÖVERALLT nu!
Nästa vecka blir det ny strålning i 4 dagar och sen ska stenten i halsen opereras in, till vilken nytta?!?!?! Suck!
Imorgon kommer KVH och sätter en kateter på honom så han slipper tänka på toalettbesöken....lilla pappa vad är det som händer?! Jag är fylld av ångest och har väldigt svårt att greppa om allt som händer...det går för fort!!!
Nu kryper jag ner i min säng för att lyssna på mina barns andetag...en prins och en prinsessa ligger i sina spjälsängar, så söta och bedårande...helt ovetande om vad som händer med deras morfar!
Jag hoppas vakna med en mindre ångest fylld kropp imorgon bitti....

Vår prins Viggo har fyllt 1 år, grattis!

1 helt år har gått sedan lillebror kom till världen, jag har så svårt att greppa om tiden...den springer iväg med stormsteg och det skrämmer faktiskt mig!
Igår firade vi en blond, blåögd liten spillevink på hans första årsdag...STORT GRATTIS VIGGO PÅ DIN 1 ÅRS DAG, VI ÄLSKAR DIG!
Pappa har åkt ner till Lund och strålbehandlas nu, dom upptäckte ytterligare en tumör som sitter i ljumsken på röntgen dom gjorde innan behandlingen, suck...suck...suck!
Mamma är med honom & dom bor på patienthotellet under tiden. Nästa vecka är det behandling 3 dagar sen vet vi inte mer....inte för att jag tror denna behandling gör speciellt stor nytta, känns som det är på för många ställen för att det över huvudtaget ska bli bra, tyvärr. Detta är bara en fördröjning på hela förloppet, för inte behöver man vara utbildad läkare för att förstå om man har tumörer och metastaser i matstrupe, lever, lunga och skelettet, samt i ljumsken så är det stenkört!
Dagarna rullar på med 3 underbara barn att ge sin kärlek till, 1 pappa och mamma att bekymra sig över, 1 jobb att sköta (som är skönt att få skingra sina tankar på...) 1 sambo att sakna som sällan är hemma. Ja detta var min lott i livet & jag drog kanske inte stjärnvinsten, MEN jag klagar inte det kunde varit värre!

Lite av varje....

Håller på att skola in "lillkillen" på dagis, vår minsting ska fylla 1 år på torsdag....älskade lilla prins! Viggo är väldigt mammig och har varit rätt så ledsen på dagis under dessa 2 veckor vi skolat in, det gör såååå ont i mammahjärtat! Jag har gjort detta med 2 barn tidigare, men det gör lika ont för varje barn...suck! Jag tröstar mig med att det kommer bli bra, det vet jag ju!
Snart är det jobb på "riktigt" igen och mammaledigheten är slut för denna gången...ja för alltid faktiskt, det känns lite konstigt.
Dagarna rullar på och vi är inne i Maj månad, min favorit månad...bladen har vaknat till liv & knoppat ut på buskar & träd...underbart! Det är så grönt & fräscht i naturen nu, jag älskar det.
Doften av nyklippt gräs och sommarregn söker sig till näsan & jag stannar upp för några sekunder och bara blundar och njuter av dessa underbara dofter....ljuvligt!
Min ångest sprider sig i kroppen när jag tänker på att pappa kanske inte får vara med om fler vårar...att vi kanske går till hans grav nästa vår och planterar något som ska slå ut till fina färggranna blommor. Jag försöker slå bort tankarna, men dom följer mig dag som natt...
Pappa är blek och tärd och smalare än någonsin.
KVH har blivit inkopplade och kommer minst 1 gång i veckan om mamma inte ringer och vill att dom ska komma oftare...rullatorn som pappa är beroende av för att orka förflytta sig står parkerad bredvid soffan där pappa har börjat "leva" den sista tiden...han sitter och zappar på tv:n, harklar och spottar i en skål, efter varje tugga mat eller klunk med dricka han lyckats få ner...den trådlösa telefonen lägger mamma in till honom så han kan svara om inte hon är hemma.
Vilket liv...inte ens fyllt 65 och sitter snart helt isolerad och fånge i sitt eget hus tills dagen kommer som är svår att prata om. Drömmarna om en lycklig pension med mamma den gick i kras och resorna dom skulle göra gick i stöpet...fy farao vad orättvist!
Min fina, omtänksamma mamma vårdar pappa ömt med sin kärlek och jag försöker så gott jag kan att vårda dom båda 2 med sina olika behov av kärlek och omvårdnad! Den ena för cancer, depression och dödsångest, den andra för ångest av ensamheten hon snart står inför och kärleken till sin man hon håller på att tappa greppet om....livet är bra orättvist!
Fridens liljor till er alla!

Fina lilla pappa....

...blir sämre, tröttare och blekare om nosen.
Mamma ringde igår morse och sa att jag fick komma och hjälpa henne med pappa för han kunde inte stå på benen själv....
Han hade kasat av sängkanten och med rumpan på golvet, när han skulle sätta på sig sina strumpor.
Jaha tänkte jag nu börjar helvetet, det riktiga helvetet...för mamma, för pappa och för oss andra i familjen.
Lämnade Nova på dagis och fixade så Kerstin hjälpte mig att hämta henne klockan 14 från dagis, eftersom jag misstänkte detta skulle bli en dryg dag på sjukhuset med pappa....
Packade in Viggo i bilen med mat och diverse saker så vi skulle klara oss några timmar.
När jag kom ut till Stoby försökte jag och mamma stötta pappa in i bilen, men det gick inte, så jag ringde SOS och pratade med dom...en ambulans skulle skickas men det kom ingen ambulans på 1,5 timme så jag ringde upp dom igen....fortfarande var pappa ingen hög prio eftersom han "mådde bra", jag bad dom koppla mig till bårtaxi på samres. En utländsk kvinna svarade att där kunde vara en taxi klockan 15 hos pappa, jag tackade för hjälpen och sa att vi fick ordna det själva....hur Sören skulle vi nu göra?!?!?!!!
Jag och mamma slet som 2 djur på min pappa på 1.90 men ut i bilen kom vi tillslut, skam den som ger sig! Det är bara vi kvinnor som ALDRIG ger upp!
På CSK hämtade mamma en rullstol i entrén som vi körde pappa i.
Först upp på lab där pappa alltid tar prover innan behandling, sen till onkologen för att få besked om pappas röntgen.
Läkaren klämde och kände på pappas ben, höfter och pappa han hade ont, så det blev en akut röntgen. Läkaren berättade för pappa att hans tumör i halsen varken hade blivit större eller mindre, att han fått fler metastaser i levern + att dom hittat en ny tumör på höger höft som tillkommit sedan röntgen i januari. Det var som att dra ner en rullgardin på oss...pappa sa till läkaren - detta var ju inte bra ! Då sa läkaren - nej Göran detta är inte alls bra, tyvärr...jag såg blicken läkaren gav pappa och den sa ALLT.
Viggo satt i sin vagn så snällt och lekte med en blodtrycksmanschett läkaren lät honom leka med, helt ovetande om vad som håller på att hända hans morfar....att hans morfar inte kommer få se honom växa upp, springa runt och busa, lära sig att prata m.m.
Vi blev nerskickade på röntgen där det konstaterades att pappa brutit sitt bäckenben, inte konstigt han knappt kan gå. Läkaren förklarade att cellgifterna gör skelettet svagare, stackars pappa mitt i det andra helvetet.
Pappa ska börja med strålning i Lund sen får vi se vad det ger för resultat....
Jag stupade i säng med Nova och Viggo igår kväll...fy för vilken dag!

Våren är kommen!

Dagarna går fort nu...det är ljust ljust på kvällarna till nästan 20.00 och buskar och blommor knoppar! Ja nu är den bästa tiden här, den tiden som gör att jag mår bra i mitt inre...härliga vår du är så varmt välkommen, JAG ÄLSKAR DIG!
Dom sista dagarna har det verkligen varit underbart väder...nästan sommarvärme.
Jag har jobbat lite extra och det är så skönt att få komma hemifrån och få socialisera sig med den "normala vuxenvärlden" för ett tag...
Snart börjar inskolning på dagis för Viggo som börjar bli stor kille och snart fyller 1 år, herregud vad tiden den går...både på gott och ont!
Den 14 Maj ska Viggo börja på dagis på "riktigt" och jag börjar jobba igen, på apoteket bland alla mina läkemedel. Det blir tyvärr en sommar med mycket jobb för både mig och Stig, det får tyvärr bli så...vi får ta igen det nästa sommar med barnen...Nellie är stor tjej nu och får klara sig en hel del själv, men det fixar hon galant...mammas stora prinsessa.
Min fina kompis Therese har jag skrivit om tidigare i min blogg, då hennes X pojkvän tog deras gemensamma dotter Jazmine och höll henne borta från henne flera veckor vid 2 tillfälle...nu är det dags igen och Therese kämpar ytterligare en gång för att få rätt att ha sin dotter, Jazmines pappa håller henne i Danmark och vägrar lämna ut henne...detta är 3:dje gången han gör så här...ni kan följa Therese och hennes försök att få hem älskade lilla Mine till Sverige och sin familj här hemma i hennes blogg. http://metrobloggen.se/suspekt/
Att människor kan vara elaka och onda det vet vi redan, MEN att man kan sjunka till sådan nivå som Jazmines pappa gör det är INGA friska människor som gör så.
Vi har haft åtskilliga veckor med sjukdomar men det börjar räta upp sig nu (tror jag) förrutom lite förkylning med hosta (igen) som Viggo och Nova kämpar för att bli friska i från.
Nu ska jag snart sätta Viggo i vagnen och gå ut och suga till mig alla solens strålar och ladda mina halvkassa batteri som snart är full laddade igen.

Korvgrillning i vårsolen

Idag har vi haft mys i Vedema där vi har grillat korv, samlat på kottar och precis bara njutit av våren som ÄNTLIGEN närmar sig för varje dag....Jessica, Cezar, Helen och Tintin var också med som sällskap, mysigt!

Dagarna börjar ta slut för min del att gå hemma och vara mammaledig vilket är med lite blandade känslor...MEN jag ljuger om jag säger att det inte ska bli skönt att börja jobba igen, för jag saknar det sociala där jag får gå till mitt jobb och sälja mina mediciner till kunderna.

Barnen ska börja på nytt dagis...jag har fått plats till båda 2 på ett dag, kväll, natt och helgdagis här i Hässleholm som öppnade i Oktober! Så skönt att slippa ragga barnvakt eller behöva tacka nej till kvällar b.l.a när Stig ligger ute i sin lastbil...jag är överlycklig!

Pappa har nu gjort 6 cellgiftsbehandlingar och nästa vecka går han på 7 och 8...min trötta, smala, bleka pappa var här i veckan med mamma och hälsade på...han var trött, hans händer var så smala och blåaktiga...han syresätter inte sig verkar det som. Han fryser och har börjat blöda mycket näsblod av cellgifterna.

Röntgen hade visat på "prickar" även på hans bäcken, så nu känns det rättså tufft igen, suck...nu blev det en ny uppförsbacke att ta sig över...hur länge ska man behöva gå med denna ångesten i bröstet innan den lägger sig?! förmodligen ända tills dagen D kommer...dagen då pappa inte finns hos oss längre. Det känns som det går åt helt fel håll detta, absolut inte åt rätt håll i allafall...vi får se hur länge min älskade pappa orkar härda ut?! men för varje vecka ser jag förändringar på honom....förändringar på hans hälsa som inte gör att han ser friskare ut direkt.

Sammanfattningsvis är det rättså okej med mig, nu är våren här och skiner med sina strålar rakt in i min själ så jag piggar på mig och orkar definitivt mer än i höstas...tack för det!

Nellie min underbara dotter har köpt sig en kamera och har börjat ta lite foto....duktiga tös jag älskar dig!