1 vecka till julafton...

...och jag är fortfarande inte klar med julklapparna, börjar känna panik...MEN jag orkar inte springa runt i affärerna som en galning. Känner inte ens för att fira jul i år! Är livrädd att detta blir pappas sista jul som han får fira och det gör mig så fruktansvärt ledsen...F****n att det är så här, varför just han?! Varför just nu?! Varför just cancer som förmodligen inte kommer att sluta som vi alla vill?! SUCK! detta känns som man står på kanten till avgrunden...
Jag maler, tänker, älter, funderar igen och igen och igen...försöker att inte tragga sönder mina vänner....MEN det är inte lätt att slå det åt sidan.
Pappa och jag grät igår i telefonen, jag försöker peppa honom och minska hans ångest, sen sprängs jag på mitten själv och min ångest gör sig påmind...då fixar jag tyvärr inte att vara stark för honom längre, då kommer mina tårar också och sen känns allt så jä*la mörkt, jobbigt, tufft, ångestfyllt igen...då blir man åter påmind över hur snabbt livet kan vända.
Detta händer ju bara andra, det ska inte hända mig/oss...hallå! hur kunde det bli så här för oss helt plötsligt då?! MIN PAPPA HAR CANCER på 3 olika organ...det har spridit sig och jag läser och läser på nätet...det står samma saker överallt, hur mycket jag än letar efter ett ynka litet hopp om att det kommer bli bra, så finner jag det inte...
Varför?! Hur länge fixar han detta?! Hur länge får vi ha honom kvar?! Hur ska det bli för mamma sen?! Mina föräldrar skulle ju gå i pension till sommaren och ha flera, flera underbara år tillsammans...men den drömmen verkar gå i kras för dom nu! Fy f*n vad bittert!
Som jag sagt tidigare så är mina 3 fantastiska barn min stöttepelare nu, finns inget annat som väger upp till det just nu...ÄLSKAR ER ALLA 3 så det gör ont i mig!
Mitt hjärta kommer alltid tillhöra er och jag kommer alltid finnas där för er...


Nellie
Nova
Viggo

Trött är bara förnamnet just nu....

....för min del känns det som att jag går på sparlåga just nu, jag är totalt slut men kämpar på varje dag.
Jag saknar egentid, där jag får vara helt j*vla ensam och bara få lyssna på tystheten...där ingen stör mig, drar mig i benen, tjatar på mig....där jag kan få andas och bli stark och hel igen! Men jag vet minsann snart inte ens hur man stavar till egentid....suck!
Var tusen ska jag kunna ladda mina batterier någonstans?! när jag ständigt och jämnt går hemma med våra barn och har en man som väldigt, väldigt sällan är hemma och lastar av mig....
Hjärtat slår hårt i min bröstkorg om dagarna och ångesten smyger inte ens längre på mig...den har bosatt sig i mig varje dag nu.
Pappa ska börja sin strålning nere i Lund snart, så nu börjar hans resa till vad ?!?! Ja just det....till vad?!?! det vet vi först om några veckor/månader...
Julklapparna är snart färdiga, har bara några kvar, sen är snart denna julen över...SKÖNT!
Snart ett nytt år att se framemot...ett år som förmodligen kommer bli ett tufft och kämpigt år...om inte för mig så för pappa!

Över 10.000 besökare på mindre än 2 år!

Nu har jag nått 10.000 gränsen av besökare på min blogg....det är faktiskt lite kul att det faktiskt finns människor som tittar inom och läser lite grann av mitt liv (som jag tyvärr blivit sämre på att dela med mig av...)
Dagarna flyter på och snart är det luciafirande för Nova på dagis, ska bli kul att få titta på dom små glinen på tisdag.
Nova övar luciasånger för fullt här hemma varje dag och "tipp tapp" är en stor favorit...
Pappa är inne i Kristianstad titt som tätt nu, han ska snart påbörja sin behandling mot den elaka och fruktansvärt dumma cancern...usch och fy vad tråkigt det känns!
Jag ääääälskar er mina vackra barn, tack för ni finns i mitt liv....

Dålig på att blogga, jag vet...

Mmmm det är lite si och så där med bloggandet, sorry!
Finns så mycket jag hade velat skriva om, men jag orkar helt enkelt inte...är en tung och jobbig höst detta!
Min pappa har blivit sjuk mitt i allt det andra jobbiga som jag brottas med...min älskade fina pappa har fått cancer och ska påbörja sin behandling snart...när läkarna vet OM det är samma tumörer som finns i hans matstrupe, lever och ena lunga! Det känns så tungt och jobbigt ALLTING just nu!
Vi försöker stötta pappa och varandra just nu, vissa dagar flyter på bättre än andra....
3 barn att ta hand om, vara en stark mamma, en stark dotter till en sjuk pappa/morfar, en stark Helle som kämpar med sina egna depressions demoner....ja bara Gud vet hur detta kommer sluta!
Jag gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra....
Tur jag har mina underbara barn att lukta på, kramas med och få älska varje dag annars hade jag inte stått upp nu!

Smyckat gravar...

Igår var jag och smyckade både farmor och farfars grav....jag saknar dom båda två så ofantligt mycket. Farfar dog redan när jag var 12, men jag känner doften av honom ännu...en fantastiskt snäll människa som aldrig var arg eller sur. Farmor fick vi ha längre i livet, hon blev minsann 94,5 år gammal och var världens krutkäring. Ni är båda så saknade!
När jag varit där så körde vi vidare till Stoby för att titta på min bror och hans familjs nya tillökning i familjen....deras lilla hundvalp Dexter, såååå söt liten prick dom skaffat sig!
Vi körde upp till kyrkogården även där så jag kunde tända ett ljus på Malins grav...min underbart fina och saknade gamla barndomsvän som tyvärr rycktes bort från oss alldeles för tidigt! Saknar henne så mycket, men vi ses igen det vet jag och det är den trösten jag ger mig själv! Jag lever på alla våra minnen och tittar på foto, så lättar det lite.
En lugn helg annars med så lite måsten som möjligt...skönt har det varit, för just nu orkar jag inte mycket mer.
Min älskade bästa vän Caroline och hennes Ken har äääääntligen fått sin lilla Mio, en så söt liten krabat som kom till världen på utsatt datum 111102 Grattis till er och även till stolt storebror Michell!
Idag blir det en söndagstripp till mina fina svärföräldrar efter jag varit ute med Viggo och Nova på en promenad + lekplatsen.

Jag lever men inte mycket mer....

Har inte bloggat på länge, vill inte...orkar inte...ja hösten har greppat tag i mig precis så som den gör varje år....det suger fett! Ångest, ångest, ångest....
Det är så jobbigt, men jag måste gå upp varje morgon för mina barn...annars hade jag legat kvar och förmodligen blivit liggandes tills våren knackade på dörren!
Det är tungt nu framför allt oktober och november, varför vet jag inte?!
Idag har det varit lika mörkt ute från vi vaknade till nu när solen gått ner och kvällen kommer....suuuuuuuuck!
Till helgen ställs klockan om till vintertid, sen är det snabbt mörkt klockan 4 på eftermiddagen.
Jag bloggar från mobilen så vi får se hur bra eller inte detta blir....
Nellie och jag ska åka på SPA och Ullared helgen den 12-13/11 BARA vi utan småsyskon eller Stig, det ska bli underbart! Annika, Ida och Hanna ska också med, en riktig tjejhelg....mysigt det ska bli! Nellie och jag behöver vara bara vi också, hon glöms lite bort nu när Nova och Viggo tar sådan tid..
Jag ska försöka bättra mig här inne, jag VILL skriva men orken finna inte just nu helt enkelt!
Är SÅ tacksam att mina 3 underbara barn finns i min närhet varje dag! TACK för att ni finns...JAG ÄLSKAR ER!

Kanelbullensdag...mums vad gott.

Nu börjar vi krya på oss...Viggo hostar inte lika myket som han gjort tidigare och Nova är så gott som helt frisk igen...skönt.
Vi har försökt vara ute så mycket som möjligt nu när det varit så underbart väder, kanske hjälper till att tillfriskna fortare...vad vet jag? men skönt väder har det varit ute. Jag har ju börjat ut och gå en hel del, får se om det ger resultat på vågen...känns faktiskt redan så efter 4 veckor, jag har inte vägt mig på ett tag då vi inte äger någon våg...spännande! Jag kör med min Runkeeper på iphonen som visar sträcka, hur mycket kalorier man förbränner m.m.
Idag ska jag tvätta, städa och handla när Nova är på dagis, ett nödvändigt ont...fy farao som här ser ut.
Eftersom vi trodde det var kanelbullensdag i går köpte vi STORA goda bullar och fikade på, MEN tittar på nyheterna i morse där dom säger det är idag, ups...detta betyder ju att vi får fika på bullar idag också när Nova kommer hem från dagis...hahahahaha.