Uppgiven...

Jag är så trött och less på allting just nu...känns som min kropp går på högvarv och aldrig får vila! Hur länge till ska jag orka och klara detta? Jag vet att jag bara går på så länge det måste, vilket betyder många, långa år till innan jag får vila mig.

Det värsta i allt är att jag verkligen aldrig har någon avlastning, Stig är ALDRIG hemma och det tar knäcken på mig. Jag är inte heller den typen som ringer andra och frågar om hjälp fast jag egentligen skulle behövt det!

Igår bröt jag fullständigt ihop och det är inte ofta jag gör det...men det kom i kapp mig som en hård käftsmäll, rakt över kinden!

Tårarna sprutade och jag kunde inte hejda dom eller sluta gråta...allt kom...min förtvivlan över pappa, min trötta mammaroll, jag orkade inte hålla igen längre!

Jag känner mig fortfarande väldigt låg och trött idag men känner samtidigt hur skönt det var att få tömma kroppen på allt det tunga, tuffa och jobbiga som äter upp en inifrån.

Idag har det varit strålande sol, men kallt...jag och Caroline gick ut med vagnarna på en lång promenad från klockan 11.15-14.15 det var riktigt härligt! Kall hög luft som gav mina lungor nytt syre att andas in...syre som gav min trötta kropp ny energi!

Ikväll är det fredag och mys med familjen...härligt med god mat och dryck och levande ljus som piggar upp en....

TREVLIG HELG!!!!