Fina lilla pappa....

...blir sämre, tröttare och blekare om nosen.
Mamma ringde igår morse och sa att jag fick komma och hjälpa henne med pappa för han kunde inte stå på benen själv....
Han hade kasat av sängkanten och med rumpan på golvet, när han skulle sätta på sig sina strumpor.
Jaha tänkte jag nu börjar helvetet, det riktiga helvetet...för mamma, för pappa och för oss andra i familjen.
Lämnade Nova på dagis och fixade så Kerstin hjälpte mig att hämta henne klockan 14 från dagis, eftersom jag misstänkte detta skulle bli en dryg dag på sjukhuset med pappa....
Packade in Viggo i bilen med mat och diverse saker så vi skulle klara oss några timmar.
När jag kom ut till Stoby försökte jag och mamma stötta pappa in i bilen, men det gick inte, så jag ringde SOS och pratade med dom...en ambulans skulle skickas men det kom ingen ambulans på 1,5 timme så jag ringde upp dom igen....fortfarande var pappa ingen hög prio eftersom han "mådde bra", jag bad dom koppla mig till bårtaxi på samres. En utländsk kvinna svarade att där kunde vara en taxi klockan 15 hos pappa, jag tackade för hjälpen och sa att vi fick ordna det själva....hur Sören skulle vi nu göra?!?!?!!!
Jag och mamma slet som 2 djur på min pappa på 1.90 men ut i bilen kom vi tillslut, skam den som ger sig! Det är bara vi kvinnor som ALDRIG ger upp!
På CSK hämtade mamma en rullstol i entrén som vi körde pappa i.
Först upp på lab där pappa alltid tar prover innan behandling, sen till onkologen för att få besked om pappas röntgen.
Läkaren klämde och kände på pappas ben, höfter och pappa han hade ont, så det blev en akut röntgen. Läkaren berättade för pappa att hans tumör i halsen varken hade blivit större eller mindre, att han fått fler metastaser i levern + att dom hittat en ny tumör på höger höft som tillkommit sedan röntgen i januari. Det var som att dra ner en rullgardin på oss...pappa sa till läkaren - detta var ju inte bra ! Då sa läkaren - nej Göran detta är inte alls bra, tyvärr...jag såg blicken läkaren gav pappa och den sa ALLT.
Viggo satt i sin vagn så snällt och lekte med en blodtrycksmanschett läkaren lät honom leka med, helt ovetande om vad som håller på att hända hans morfar....att hans morfar inte kommer få se honom växa upp, springa runt och busa, lära sig att prata m.m.
Vi blev nerskickade på röntgen där det konstaterades att pappa brutit sitt bäckenben, inte konstigt han knappt kan gå. Läkaren förklarade att cellgifterna gör skelettet svagare, stackars pappa mitt i det andra helvetet.
Pappa ska börja med strålning i Lund sen får vi se vad det ger för resultat....
Jag stupade i säng med Nova och Viggo igår kväll...fy för vilken dag!

Våren är kommen!

Dagarna går fort nu...det är ljust ljust på kvällarna till nästan 20.00 och buskar och blommor knoppar! Ja nu är den bästa tiden här, den tiden som gör att jag mår bra i mitt inre...härliga vår du är så varmt välkommen, JAG ÄLSKAR DIG!
Dom sista dagarna har det verkligen varit underbart väder...nästan sommarvärme.
Jag har jobbat lite extra och det är så skönt att få komma hemifrån och få socialisera sig med den "normala vuxenvärlden" för ett tag...
Snart börjar inskolning på dagis för Viggo som börjar bli stor kille och snart fyller 1 år, herregud vad tiden den går...både på gott och ont!
Den 14 Maj ska Viggo börja på dagis på "riktigt" och jag börjar jobba igen, på apoteket bland alla mina läkemedel. Det blir tyvärr en sommar med mycket jobb för både mig och Stig, det får tyvärr bli så...vi får ta igen det nästa sommar med barnen...Nellie är stor tjej nu och får klara sig en hel del själv, men det fixar hon galant...mammas stora prinsessa.
Min fina kompis Therese har jag skrivit om tidigare i min blogg, då hennes X pojkvän tog deras gemensamma dotter Jazmine och höll henne borta från henne flera veckor vid 2 tillfälle...nu är det dags igen och Therese kämpar ytterligare en gång för att få rätt att ha sin dotter, Jazmines pappa håller henne i Danmark och vägrar lämna ut henne...detta är 3:dje gången han gör så här...ni kan följa Therese och hennes försök att få hem älskade lilla Mine till Sverige och sin familj här hemma i hennes blogg. http://metrobloggen.se/suspekt/
Att människor kan vara elaka och onda det vet vi redan, MEN att man kan sjunka till sådan nivå som Jazmines pappa gör det är INGA friska människor som gör så.
Vi har haft åtskilliga veckor med sjukdomar men det börjar räta upp sig nu (tror jag) förrutom lite förkylning med hosta (igen) som Viggo och Nova kämpar för att bli friska i från.
Nu ska jag snart sätta Viggo i vagnen och gå ut och suga till mig alla solens strålar och ladda mina halvkassa batteri som snart är full laddade igen.

Korvgrillning i vårsolen

Idag har vi haft mys i Vedema där vi har grillat korv, samlat på kottar och precis bara njutit av våren som ÄNTLIGEN närmar sig för varje dag....Jessica, Cezar, Helen och Tintin var också med som sällskap, mysigt!

Dagarna börjar ta slut för min del att gå hemma och vara mammaledig vilket är med lite blandade känslor...MEN jag ljuger om jag säger att det inte ska bli skönt att börja jobba igen, för jag saknar det sociala där jag får gå till mitt jobb och sälja mina mediciner till kunderna.

Barnen ska börja på nytt dagis...jag har fått plats till båda 2 på ett dag, kväll, natt och helgdagis här i Hässleholm som öppnade i Oktober! Så skönt att slippa ragga barnvakt eller behöva tacka nej till kvällar b.l.a när Stig ligger ute i sin lastbil...jag är överlycklig!

Pappa har nu gjort 6 cellgiftsbehandlingar och nästa vecka går han på 7 och 8...min trötta, smala, bleka pappa var här i veckan med mamma och hälsade på...han var trött, hans händer var så smala och blåaktiga...han syresätter inte sig verkar det som. Han fryser och har börjat blöda mycket näsblod av cellgifterna.

Röntgen hade visat på "prickar" även på hans bäcken, så nu känns det rättså tufft igen, suck...nu blev det en ny uppförsbacke att ta sig över...hur länge ska man behöva gå med denna ångesten i bröstet innan den lägger sig?! förmodligen ända tills dagen D kommer...dagen då pappa inte finns hos oss längre. Det känns som det går åt helt fel håll detta, absolut inte åt rätt håll i allafall...vi får se hur länge min älskade pappa orkar härda ut?! men för varje vecka ser jag förändringar på honom....förändringar på hans hälsa som inte gör att han ser friskare ut direkt.

Sammanfattningsvis är det rättså okej med mig, nu är våren här och skiner med sina strålar rakt in i min själ så jag piggar på mig och orkar definitivt mer än i höstas...tack för det!

Nellie min underbara dotter har köpt sig en kamera och har börjat ta lite foto....duktiga tös jag älskar dig!

Längesedan sist!

JA det var verkligen längesedan jag bloggade, men det känns som någon dålig energi har satt sig i våra väggar i huset...vi är inne på vecka 5 med sjukor och det är SÅ trist och jobbigt...orkar snart inte mer!

Förkylning med hosta, snoriga näsor och ögoninflammationer har avlöst varandra..maginfluensa har vi haft 1 gång, men idag fick jag hämta en liten liten kräkig flicka på dagis...pust! (inte igen...JO så var det tyvärr..) alltså går vi in på rond 2 med kräksjuka.

Pappa mår faktiskt rättså okej nu när han får sina cellgiftsbehandlingar, skönt...fast idag när jag var där hemma en runda och hjälpte dom med deras nya dator och trådlösa Internet så såg jag hur liten och tunn min pappa har blivit...min pappa på 1.90 är så klen, han kämpar med maten och dricker sin energidryck som dietisten skriver ut till honom...heja pappa heja pappa !!!

Då vi har haft några tråkiga veckor med sjukdomar här hemma som har kantats med besök hos läkare, torka spyor, tvättat, städat, torkat snor och bytat blöjor i maratontakt så är jag väldigt trött nu. Jag har BARA en önskan nu och det är att vi ska bli friska så jag/vi kan få sova ordentligt, för min energi är totalt urladdad nu...jag går i någon slags dvala bara för att jag måste.....

Jag går på sparlåga...

Fy för vilket tråkigt skitväder det är där ute idag, det regnar och regnar och är ett typiskt "under filten soff" väder.
Ja under filten i soffan alldeles ensam var ju ett tag sedan man låg, det är något jag kan längta så enormt mycket efter....
Själv är jag rättså tacksam att det faktiskt är ett sådant skit väder idag, för jag orkar inte ens ta på mig ordentliga kläder...jag går fortfarande i mjukisbyxor och natta tröja! Jag orkade precis lämna Nova på dagis i morse, ett måste för både henne och mig...annars hade jag gärna legat kvar i sängen med täcket uppdraget långt, långt ovanför mitt huvud...
Just nu går jag på sparlåga och hoppas att jag snart ska pigga på mig, det är jobbigt..dagar fyllda med ångest som jag inte vet var kommer ifrån eller vad det är som ger mig denna obehagliga känsla?!
Jag tror det är på grund av att jag alltid går här hemma med barnen, inte mycket till avlastning...jag kan ju liksom aldrig riktigt ladda på mina batterier för att vara den pigga och glada mamman jag vill vara.
Jag ser verkligen fram emot våren nu, för då ska Viggo börja på dagis och jag ska börja plugga igen (efter mycket velande)...jo nu har jag bestämt mig, det får bli så...jag sätter mig i skolbänken igen ett tag så får vi se hur det hela slutar!!!

Uppgiven...

Jag är så trött och less på allting just nu...känns som min kropp går på högvarv och aldrig får vila! Hur länge till ska jag orka och klara detta? Jag vet att jag bara går på så länge det måste, vilket betyder många, långa år till innan jag får vila mig.

Det värsta i allt är att jag verkligen aldrig har någon avlastning, Stig är ALDRIG hemma och det tar knäcken på mig. Jag är inte heller den typen som ringer andra och frågar om hjälp fast jag egentligen skulle behövt det!

Igår bröt jag fullständigt ihop och det är inte ofta jag gör det...men det kom i kapp mig som en hård käftsmäll, rakt över kinden!

Tårarna sprutade och jag kunde inte hejda dom eller sluta gråta...allt kom...min förtvivlan över pappa, min trötta mammaroll, jag orkade inte hålla igen längre!

Jag känner mig fortfarande väldigt låg och trött idag men känner samtidigt hur skönt det var att få tömma kroppen på allt det tunga, tuffa och jobbiga som äter upp en inifrån.

Idag har det varit strålande sol, men kallt...jag och Caroline gick ut med vagnarna på en lång promenad från klockan 11.15-14.15 det var riktigt härligt! Kall hög luft som gav mina lungor nytt syre att andas in...syre som gav min trötta kropp ny energi!

Ikväll är det fredag och mys med familjen...härligt med god mat och dryck och levande ljus som piggar upp en....

TREVLIG HELG!!!!

Pappas första behandling!

Idag har pappa påbörjat sin behandling med cellgifter, hoppas verkligen detta kan göra honom frisk igen...2 dagars behandling, vila 1 vecka sen på det 2 dagar igen....så får vi se hur länge behandlingen kommer hålla på. Heja pappa, heja pappa! Vi håller alla tummar och tår för att du snart ska bli frisk....