Jag lever!

Jag har inte skrivit på läääääääänge! Det blev nog för bra för mig när mamma också dog, jag trodde jag skulle orka jobba 100%, vara mamma till 3 barn, städa, tvätta, handla....MEN det gjorde jag visst inte.
Sjukskriven i 3 veckor sen hade mina batterier laddats så pass att jag orkade jobba igen!
Jag börjar jobba 75% nu 1/10 vilket ska bli riktigt skönt...jag känner att heltid är för bra för mig just nu!
Jag är trött i min själ, jag orkar med dagarna, MEN stupar med barnen på kvällarna och känner att jag är lika trött och kraschad dagen efter! Pust, pust, pust! (jag intalar mig att det blir bättre)
Nu har pappa varit borta i 4 månader och mamma snart i 3, det känns overkligt, jag kommer nog ALDRIG bli vän med den tanken...
I lördags satte jag nya fina höst blommor på deras grav och tände ett jätte stort gravljus, Nova och Viggo hjälpte mig att göra fint på graven. När vi var färdiga hos "mormor o morfar" åkte vi vidare till nästa kyrkogård och planterade exakt likadant och tände exakt samma stora gravljus hos min farmor och farfar!
Jag ville bara berätta att jag lever och dagarna rullar på, vissa tyngre än andra...

Mina underbara barn lyfter upp vardagen!

TACK FÖR VI FÅTT DESSA 3 UNDERBART VACKRA ÄNGLAR,
ÄLSKAR ER SÅ OFANTLIGT MYCKET!

Astrid Lindgrens värld !!

I helgen hade vi mys på Astrid Lindgrens värld...jag, Stig, Nova, Viggo och Kaka som följde med oss. Nellie stannade hemma, hon är för stor för sådant nu.
Det var en välbehövlig helg där man fick skingra tankarna med lite roligare saker än det som snurrat i huvudet dom senaste veckorna...bara att få vara tillsammans med dom man älskar som mest, det var nog det bästa av allt!

Mamma & pappa ni saknas av oss!

Hur kunde det bli så här?!
Att ha haft 2 föräldrar som levt i hop i 45 år (är nästan unikt i dagens samhälle) till att på 6 veckor inte ha någon av dom kvar i livet, det känns märkligt?! mycket märkligt!
När pappa fick sin diagnos i höstas sa min magkänsla att det inte skulle bli bra, det blev det inte heller...på 6 månader togs han ifrån oss! så fort gick det, den 29/5 släcktes hans liv.
Dagen efter vi hade haft urnsättning för pappa och sagt ett sista farväl och var på väg att gå vidare i allt det jobbiga, faller vår mamma ihop mitt framför fötterna på min bror och slutar sitt liv även hon i en massiv hjärtinfarkt den 11/7
Är det möjligt att man ska behöva gå igenom en sådan här smärta?! Att mista båda sina föräldrar på så kort tid?!
Att begrava sin pappa och mamma inom loppet av 6 veckor...det finns inte i verkligheten. Jo det gör det, för det är precis det som hänt oss...
Dagarna går framåt, sakta men säkert...jag har börjat jobba igen och det känns faktiskt skönt!
I lördags skulle mamma fyllt år...65 år det fick hon aldrig fira, en blomma på graven från oss alla det var vad vår älskade fina lilla mamma fick istället för paket och ett kalas!
Pappa skulle även han fylla 65 i slutet på Augusti, det blir likadant för honom...en blombukett på graven.
Det finns en mening med allt...jag tröstar mig med det, det var meningen att mina föräldrar inte skulle vara utan varandra...mamma var nog inte lycklig utan pappa. Nu är dom tillsammans och lyckliga med varandra igen, någonstans!

Vi ses någon gång, någonstans!
Jag älskar er!

Sov gott älskade pappa...du fattas oss!

Tisdagen den 29/5 klockan 09.45 somnade vår Make, Pappa, Farfar, Morfar in....mamma och jag satt och höll honom i varsin hand det kändes så underbart att vi fick vara där när slutet var här.
Allt gick så väldigt fort i slutet, till att vara jätte pigg i helgen + Måndag med massor av besök och mer eller mindre klar i huvudet, till att på Tisdag morgon få ett jätte krampanfall som slutade med en stor blödning på hjärnan (pga metastaserna) som gjorde att pappa gick i medvetslöshet och dog exakt 1 timme efter.
Jag tror aldrig jag varit med om en sådan underbar vård som flickorna på Hospice gett pappa, vilka änglar!
När pappa hade somnat in kom Andreas ner till Hospice för att säga farväl han också. Han hade suttit på sammanträde och vi fick tyvärr inte tag i honom. Men jag tror Ande nöjde sig med att få slippa sitta där när den tuffaste tiden är att dom lämnar oss och drar sitt sista andetag....
Personalen tog hand om oss på ett så underbart sätt som bara precis änglar på jorden kan göra, TACK för ni finns!
När personalen gjort vid pappa gick vi in och satt en bra stund hos honom med ett levande ljus och pratade, det kändes så rätt och så bra allting, pappa var så fin, så rofylld, så nöjd! SOV GOTT! VI ÄLSKAR DIG pappa....Du fattas oss!
Begravningsbyrån har vi varit på, det var tufft...att sitta och välja ut kista och annons till min pappa...vad var det egentligen som hände?! Hur kunde det gå så här?! för 6 månader sedan var ju pappa frisk!

Idag ska vi träffa vaktmästaren på kyrkogården och välja ut en gravplats, vi har hittat en fin plats vid ett träd, där pappa kan komma till ro i sin sista vila! Där solen når hans gravsten och värmer den på sommaren, där trädet kan skugga lite så det inte blir för varmt.
Dagarna går upp och ner, man lever i någon konstig gråzon i en bubbla man önskar spricker med tiden så man kan bli lite normal igen....att mista vår Make, Pappa, Farfar, Morfar redan var ju inte så vi hade tänkt livet....men nu är det så och livet rullar ju som sagt på för oss andra ändå, så vi får försöka rycka upp oss och göra det så bra som möjligt utan pappa.
SOV GOTT ÄLSKADE DU, SÅ SES VI SEN!!!!!!

Tonåring + 1 åring ska firas i helgen!

Pappa är det inte så bra med, han åkte akut ner till Lund i Torsdags och har inte alls varit pigg när vi varit och hälsat på honom...i helgen var han helt dessorienterad både lördag och söndag och visste inte vilka vi var, svarade inte oss när vi pratade med honom och sov mest.
Dom upptäckte att han hade alldeles för höga kaluim värde och detta troligen pga metastaser i skelettet som sprutar ut kalium i kroppen på honom, men nu har dom lyckats få ner värdena lite på honom...sen hittade dom en urinvägsinfektion och efter dom satte in antibiotikan var han faktiskt lite piggare igår när vi kom för att hämta hem mamma, framför allt mer med oss och orkade prata lite, lite. Mamma sa han suttit uppe 30 minuter tidigare på dagen.
Idag är tanken att vår älskade pappa/morfar ska få komma hem till Hässleholm och bo på Hospice, detta känns jätte skönt för oss alla då vi har jätte nära dit och kan komma och gå som vi vill.
Igår på röntgen hittades det fullt av metastaser i huvudet på honom, dessa satt i hjärnbarken och läkaren sa att det finns inte mer att göra nu....alltså väntar vi bara på det som komma skall....vi tar vara på varje dag vi får med pappa och får göra det till något, fast det inte alltid känns så.
Vår stora flicka Nellie har fyllt 13 år, hon har blivit så stor...var tog den tiden vägen?!
En tonåring i huset och det märks kan jag säga, hahahahaha!

Viggo har ju också fyllt år och på lördag blir det kalas för dessa båda födelsegrisar. Vi ska grilla och sitta ute och njuta av solen och värmen som dom lovat att denna Pingsthelg ska bjuda på!
Nu är det duschen innan jag ska iväg och jobba några timmar.

Ångest dag....

Vissa dagar går bättre än andra, idag är en sådan skit/ångest dag...
Jag och Caroline tog barnen i vagnen vid middagstid och chansade på att himlen inte skulle öppna sig....vi hade tur det var inte många stänk det kom.
Det blev en skön promenad ner till Maxi och Ö&B innan vi gick hem igen.
Mamma ringde från Lund och lät helt färdig...hon berättade att dom hittat ytterligare tumörer i testikel och ljumsken på pappa...det kan ju vara förklaringen till att han har svårt att hålla tätt och inte hinner till toa, han har säkert tumörer ÖVERALLT nu!
Nästa vecka blir det ny strålning i 4 dagar och sen ska stenten i halsen opereras in, till vilken nytta?!?!?! Suck!
Imorgon kommer KVH och sätter en kateter på honom så han slipper tänka på toalettbesöken....lilla pappa vad är det som händer?! Jag är fylld av ångest och har väldigt svårt att greppa om allt som händer...det går för fort!!!
Nu kryper jag ner i min säng för att lyssna på mina barns andetag...en prins och en prinsessa ligger i sina spjälsängar, så söta och bedårande...helt ovetande om vad som händer med deras morfar!
Jag hoppas vakna med en mindre ångest fylld kropp imorgon bitti....

Vår prins Viggo har fyllt 1 år, grattis!

1 helt år har gått sedan lillebror kom till världen, jag har så svårt att greppa om tiden...den springer iväg med stormsteg och det skrämmer faktiskt mig!
Igår firade vi en blond, blåögd liten spillevink på hans första årsdag...STORT GRATTIS VIGGO PÅ DIN 1 ÅRS DAG, VI ÄLSKAR DIG!
Pappa har åkt ner till Lund och strålbehandlas nu, dom upptäckte ytterligare en tumör som sitter i ljumsken på röntgen dom gjorde innan behandlingen, suck...suck...suck!
Mamma är med honom & dom bor på patienthotellet under tiden. Nästa vecka är det behandling 3 dagar sen vet vi inte mer....inte för att jag tror denna behandling gör speciellt stor nytta, känns som det är på för många ställen för att det över huvudtaget ska bli bra, tyvärr. Detta är bara en fördröjning på hela förloppet, för inte behöver man vara utbildad läkare för att förstå om man har tumörer och metastaser i matstrupe, lever, lunga och skelettet, samt i ljumsken så är det stenkört!
Dagarna rullar på med 3 underbara barn att ge sin kärlek till, 1 pappa och mamma att bekymra sig över, 1 jobb att sköta (som är skönt att få skingra sina tankar på...) 1 sambo att sakna som sällan är hemma. Ja detta var min lott i livet & jag drog kanske inte stjärnvinsten, MEN jag klagar inte det kunde varit värre!

Lite av varje....

Håller på att skola in "lillkillen" på dagis, vår minsting ska fylla 1 år på torsdag....älskade lilla prins! Viggo är väldigt mammig och har varit rätt så ledsen på dagis under dessa 2 veckor vi skolat in, det gör såååå ont i mammahjärtat! Jag har gjort detta med 2 barn tidigare, men det gör lika ont för varje barn...suck! Jag tröstar mig med att det kommer bli bra, det vet jag ju!
Snart är det jobb på "riktigt" igen och mammaledigheten är slut för denna gången...ja för alltid faktiskt, det känns lite konstigt.
Dagarna rullar på och vi är inne i Maj månad, min favorit månad...bladen har vaknat till liv & knoppat ut på buskar & träd...underbart! Det är så grönt & fräscht i naturen nu, jag älskar det.
Doften av nyklippt gräs och sommarregn söker sig till näsan & jag stannar upp för några sekunder och bara blundar och njuter av dessa underbara dofter....ljuvligt!
Min ångest sprider sig i kroppen när jag tänker på att pappa kanske inte får vara med om fler vårar...att vi kanske går till hans grav nästa vår och planterar något som ska slå ut till fina färggranna blommor. Jag försöker slå bort tankarna, men dom följer mig dag som natt...
Pappa är blek och tärd och smalare än någonsin.
KVH har blivit inkopplade och kommer minst 1 gång i veckan om mamma inte ringer och vill att dom ska komma oftare...rullatorn som pappa är beroende av för att orka förflytta sig står parkerad bredvid soffan där pappa har börjat "leva" den sista tiden...han sitter och zappar på tv:n, harklar och spottar i en skål, efter varje tugga mat eller klunk med dricka han lyckats få ner...den trådlösa telefonen lägger mamma in till honom så han kan svara om inte hon är hemma.
Vilket liv...inte ens fyllt 65 och sitter snart helt isolerad och fånge i sitt eget hus tills dagen kommer som är svår att prata om. Drömmarna om en lycklig pension med mamma den gick i kras och resorna dom skulle göra gick i stöpet...fy farao vad orättvist!
Min fina, omtänksamma mamma vårdar pappa ömt med sin kärlek och jag försöker så gott jag kan att vårda dom båda 2 med sina olika behov av kärlek och omvårdnad! Den ena för cancer, depression och dödsångest, den andra för ångest av ensamheten hon snart står inför och kärleken till sin man hon håller på att tappa greppet om....livet är bra orättvist!
Fridens liljor till er alla!

Fina lilla pappa....

...blir sämre, tröttare och blekare om nosen.
Mamma ringde igår morse och sa att jag fick komma och hjälpa henne med pappa för han kunde inte stå på benen själv....
Han hade kasat av sängkanten och med rumpan på golvet, när han skulle sätta på sig sina strumpor.
Jaha tänkte jag nu börjar helvetet, det riktiga helvetet...för mamma, för pappa och för oss andra i familjen.
Lämnade Nova på dagis och fixade så Kerstin hjälpte mig att hämta henne klockan 14 från dagis, eftersom jag misstänkte detta skulle bli en dryg dag på sjukhuset med pappa....
Packade in Viggo i bilen med mat och diverse saker så vi skulle klara oss några timmar.
När jag kom ut till Stoby försökte jag och mamma stötta pappa in i bilen, men det gick inte, så jag ringde SOS och pratade med dom...en ambulans skulle skickas men det kom ingen ambulans på 1,5 timme så jag ringde upp dom igen....fortfarande var pappa ingen hög prio eftersom han "mådde bra", jag bad dom koppla mig till bårtaxi på samres. En utländsk kvinna svarade att där kunde vara en taxi klockan 15 hos pappa, jag tackade för hjälpen och sa att vi fick ordna det själva....hur Sören skulle vi nu göra?!?!?!!!
Jag och mamma slet som 2 djur på min pappa på 1.90 men ut i bilen kom vi tillslut, skam den som ger sig! Det är bara vi kvinnor som ALDRIG ger upp!
På CSK hämtade mamma en rullstol i entrén som vi körde pappa i.
Först upp på lab där pappa alltid tar prover innan behandling, sen till onkologen för att få besked om pappas röntgen.
Läkaren klämde och kände på pappas ben, höfter och pappa han hade ont, så det blev en akut röntgen. Läkaren berättade för pappa att hans tumör i halsen varken hade blivit större eller mindre, att han fått fler metastaser i levern + att dom hittat en ny tumör på höger höft som tillkommit sedan röntgen i januari. Det var som att dra ner en rullgardin på oss...pappa sa till läkaren - detta var ju inte bra ! Då sa läkaren - nej Göran detta är inte alls bra, tyvärr...jag såg blicken läkaren gav pappa och den sa ALLT.
Viggo satt i sin vagn så snällt och lekte med en blodtrycksmanschett läkaren lät honom leka med, helt ovetande om vad som håller på att hända hans morfar....att hans morfar inte kommer få se honom växa upp, springa runt och busa, lära sig att prata m.m.
Vi blev nerskickade på röntgen där det konstaterades att pappa brutit sitt bäckenben, inte konstigt han knappt kan gå. Läkaren förklarade att cellgifterna gör skelettet svagare, stackars pappa mitt i det andra helvetet.
Pappa ska börja med strålning i Lund sen får vi se vad det ger för resultat....
Jag stupade i säng med Nova och Viggo igår kväll...fy för vilken dag!

Våren är kommen!

Dagarna går fort nu...det är ljust ljust på kvällarna till nästan 20.00 och buskar och blommor knoppar! Ja nu är den bästa tiden här, den tiden som gör att jag mår bra i mitt inre...härliga vår du är så varmt välkommen, JAG ÄLSKAR DIG!
Dom sista dagarna har det verkligen varit underbart väder...nästan sommarvärme.
Jag har jobbat lite extra och det är så skönt att få komma hemifrån och få socialisera sig med den "normala vuxenvärlden" för ett tag...
Snart börjar inskolning på dagis för Viggo som börjar bli stor kille och snart fyller 1 år, herregud vad tiden den går...både på gott och ont!
Den 14 Maj ska Viggo börja på dagis på "riktigt" och jag börjar jobba igen, på apoteket bland alla mina läkemedel. Det blir tyvärr en sommar med mycket jobb för både mig och Stig, det får tyvärr bli så...vi får ta igen det nästa sommar med barnen...Nellie är stor tjej nu och får klara sig en hel del själv, men det fixar hon galant...mammas stora prinsessa.
Min fina kompis Therese har jag skrivit om tidigare i min blogg, då hennes X pojkvän tog deras gemensamma dotter Jazmine och höll henne borta från henne flera veckor vid 2 tillfälle...nu är det dags igen och Therese kämpar ytterligare en gång för att få rätt att ha sin dotter, Jazmines pappa håller henne i Danmark och vägrar lämna ut henne...detta är 3:dje gången han gör så här...ni kan följa Therese och hennes försök att få hem älskade lilla Mine till Sverige och sin familj här hemma i hennes blogg. http://metrobloggen.se/suspekt/
Att människor kan vara elaka och onda det vet vi redan, MEN att man kan sjunka till sådan nivå som Jazmines pappa gör det är INGA friska människor som gör så.
Vi har haft åtskilliga veckor med sjukdomar men det börjar räta upp sig nu (tror jag) förrutom lite förkylning med hosta (igen) som Viggo och Nova kämpar för att bli friska i från.
Nu ska jag snart sätta Viggo i vagnen och gå ut och suga till mig alla solens strålar och ladda mina halvkassa batteri som snart är full laddade igen.

Korvgrillning i vårsolen

Idag har vi haft mys i Vedema där vi har grillat korv, samlat på kottar och precis bara njutit av våren som ÄNTLIGEN närmar sig för varje dag....Jessica, Cezar, Helen och Tintin var också med som sällskap, mysigt!

Dagarna börjar ta slut för min del att gå hemma och vara mammaledig vilket är med lite blandade känslor...MEN jag ljuger om jag säger att det inte ska bli skönt att börja jobba igen, för jag saknar det sociala där jag får gå till mitt jobb och sälja mina mediciner till kunderna.

Barnen ska börja på nytt dagis...jag har fått plats till båda 2 på ett dag, kväll, natt och helgdagis här i Hässleholm som öppnade i Oktober! Så skönt att slippa ragga barnvakt eller behöva tacka nej till kvällar b.l.a när Stig ligger ute i sin lastbil...jag är överlycklig!

Pappa har nu gjort 6 cellgiftsbehandlingar och nästa vecka går han på 7 och 8...min trötta, smala, bleka pappa var här i veckan med mamma och hälsade på...han var trött, hans händer var så smala och blåaktiga...han syresätter inte sig verkar det som. Han fryser och har börjat blöda mycket näsblod av cellgifterna.

Röntgen hade visat på "prickar" även på hans bäcken, så nu känns det rättså tufft igen, suck...nu blev det en ny uppförsbacke att ta sig över...hur länge ska man behöva gå med denna ångesten i bröstet innan den lägger sig?! förmodligen ända tills dagen D kommer...dagen då pappa inte finns hos oss längre. Det känns som det går åt helt fel håll detta, absolut inte åt rätt håll i allafall...vi får se hur länge min älskade pappa orkar härda ut?! men för varje vecka ser jag förändringar på honom....förändringar på hans hälsa som inte gör att han ser friskare ut direkt.

Sammanfattningsvis är det rättså okej med mig, nu är våren här och skiner med sina strålar rakt in i min själ så jag piggar på mig och orkar definitivt mer än i höstas...tack för det!

Nellie min underbara dotter har köpt sig en kamera och har börjat ta lite foto....duktiga tös jag älskar dig!

Längesedan sist!

JA det var verkligen längesedan jag bloggade, men det känns som någon dålig energi har satt sig i våra väggar i huset...vi är inne på vecka 5 med sjukor och det är SÅ trist och jobbigt...orkar snart inte mer!

Förkylning med hosta, snoriga näsor och ögoninflammationer har avlöst varandra..maginfluensa har vi haft 1 gång, men idag fick jag hämta en liten liten kräkig flicka på dagis...pust! (inte igen...JO så var det tyvärr..) alltså går vi in på rond 2 med kräksjuka.

Pappa mår faktiskt rättså okej nu när han får sina cellgiftsbehandlingar, skönt...fast idag när jag var där hemma en runda och hjälpte dom med deras nya dator och trådlösa Internet så såg jag hur liten och tunn min pappa har blivit...min pappa på 1.90 är så klen, han kämpar med maten och dricker sin energidryck som dietisten skriver ut till honom...heja pappa heja pappa !!!

Då vi har haft några tråkiga veckor med sjukdomar här hemma som har kantats med besök hos läkare, torka spyor, tvättat, städat, torkat snor och bytat blöjor i maratontakt så är jag väldigt trött nu. Jag har BARA en önskan nu och det är att vi ska bli friska så jag/vi kan få sova ordentligt, för min energi är totalt urladdad nu...jag går i någon slags dvala bara för att jag måste.....

Jag går på sparlåga...

Fy för vilket tråkigt skitväder det är där ute idag, det regnar och regnar och är ett typiskt "under filten soff" väder.
Ja under filten i soffan alldeles ensam var ju ett tag sedan man låg, det är något jag kan längta så enormt mycket efter....
Själv är jag rättså tacksam att det faktiskt är ett sådant skit väder idag, för jag orkar inte ens ta på mig ordentliga kläder...jag går fortfarande i mjukisbyxor och natta tröja! Jag orkade precis lämna Nova på dagis i morse, ett måste för både henne och mig...annars hade jag gärna legat kvar i sängen med täcket uppdraget långt, långt ovanför mitt huvud...
Just nu går jag på sparlåga och hoppas att jag snart ska pigga på mig, det är jobbigt..dagar fyllda med ångest som jag inte vet var kommer ifrån eller vad det är som ger mig denna obehagliga känsla?!
Jag tror det är på grund av att jag alltid går här hemma med barnen, inte mycket till avlastning...jag kan ju liksom aldrig riktigt ladda på mina batterier för att vara den pigga och glada mamman jag vill vara.
Jag ser verkligen fram emot våren nu, för då ska Viggo börja på dagis och jag ska börja plugga igen (efter mycket velande)...jo nu har jag bestämt mig, det får bli så...jag sätter mig i skolbänken igen ett tag så får vi se hur det hela slutar!!!

Uppgiven...

Jag är så trött och less på allting just nu...känns som min kropp går på högvarv och aldrig får vila! Hur länge till ska jag orka och klara detta? Jag vet att jag bara går på så länge det måste, vilket betyder många, långa år till innan jag får vila mig.

Det värsta i allt är att jag verkligen aldrig har någon avlastning, Stig är ALDRIG hemma och det tar knäcken på mig. Jag är inte heller den typen som ringer andra och frågar om hjälp fast jag egentligen skulle behövt det!

Igår bröt jag fullständigt ihop och det är inte ofta jag gör det...men det kom i kapp mig som en hård käftsmäll, rakt över kinden!

Tårarna sprutade och jag kunde inte hejda dom eller sluta gråta...allt kom...min förtvivlan över pappa, min trötta mammaroll, jag orkade inte hålla igen längre!

Jag känner mig fortfarande väldigt låg och trött idag men känner samtidigt hur skönt det var att få tömma kroppen på allt det tunga, tuffa och jobbiga som äter upp en inifrån.

Idag har det varit strålande sol, men kallt...jag och Caroline gick ut med vagnarna på en lång promenad från klockan 11.15-14.15 det var riktigt härligt! Kall hög luft som gav mina lungor nytt syre att andas in...syre som gav min trötta kropp ny energi!

Ikväll är det fredag och mys med familjen...härligt med god mat och dryck och levande ljus som piggar upp en....

TREVLIG HELG!!!!

Pappas första behandling!

Idag har pappa påbörjat sin behandling med cellgifter, hoppas verkligen detta kan göra honom frisk igen...2 dagars behandling, vila 1 vecka sen på det 2 dagar igen....så får vi se hur länge behandlingen kommer hålla på. Heja pappa, heja pappa! Vi håller alla tummar och tår för att du snart ska bli frisk....

Lite lite snö kom....

....men försvann lika fort som den kom, skönt! Tack!
Hoppas verkligen inte det kommer något mer av denna vita pudervara för det är vår jag vill ha nu! Värme, sol och ljusare dagar.
I helgen har det varit lugnt, inte mycket som hänt, skönt har det varit! Stig har varit iväg hela helgen så jag och barnen har fått rå om varandra...
Bäddade ner mig tidigt med mina 2 minsta barn och tittade på dvd i sovrummet, riktigt riktigt skönt att krypa ner nyduschad och fräsch i en renbäddad säng med en bra film och 2 sovandes barn i varsin säng bredvid mig!
I morgon börjar allvaret igen (äntligen) med skola och dagis, skönt ska det bli att vända tillbaka dygnet rätt, för här har det varit sena kvällar och långa sovmorgnar....kommer bli jobbigt i morgonbitti men ett nödvändigt ont för att återgå till det normala igen!
Barnen är nybadade och fått pyjamasen på sig, så snart nog är natti natti för dom minsta trollungarna!
Ikväll är det premiär för "Sveriges mästerkock" och då ska jag ligga i soffan alldeles själv utan små barn som klänger eller skriker på sin mamma....

Ny dator och en sittande liten Viggo!

Äntligen har vi hittat en ny dator för bra pengar, det blev en ny HP Compaq som vi haft tidigare, fast något mindre....känns skönt att ha en ordentlig och fungerande dator igen.

Viggo är jätte förkyld och spökar med sin mamma och pappa på nätterna, det har varit nattpass dom sista nätterna, den lilla lilla näsan är så igentäppt och snorig, så jag förstår att det inte är det lättaste att sova. En liten prins har varit ledsen och sjuk några dagar så nu hoppas vi det vänder och snart blir bättre.

Inget ont som inte för något gott med sig....Viggo har lärt sig sitta (nästan helt utan att ramla) dessa sista nätter vi varit uppe och härjat! Hahahaahah underbara lilla varelse!

Ikväll ska vi ha lite fredagsmys med Helen och Tintin, det blir pizza och godis från" Hemmakväll" då min kära hälft inte ska vara hemma och hålla oss sällskap!

2012 ett bra eller dåligt år?!?!

Januari börjar med tråkväder och storm...jag hoppas faktiskt det förblir grönt och slipper snön detta året, MEN det kommer väl som ett brev på posten i Februari eller Mars!
Pappas behandling med cellgift 2 dagar i veckan i x-antal veckor börjar snart, det känns tungt och jobbigt...men vi får finnas där och stötta i den mån vi kan.
Näringsdrycker skickas hem till honom så han går upp i vikt innan behandlingarna.
Dessa näringsdrycker som JAG suttit i nästan 6 år på Distansapoteket och registrerat på Orderberedningen till alla andra som är sjuka i diverse åkommor så dom måste ha sina drycker för att överleva sin sjukdom...nu är det min pappa som får dessa levererade hem till sig, det känns jätte konstigt.
Nyårsafton fick familjen äran att uppleva bröllopet mellan Jessica (en av mina äldsta bästa vänner) och hennes Henrik, det var sagolikt! Vilket bröllop!
Givetvis hann brudparet inte ens in i kyrkan innan jag brast i gråt och fick ta Viggos snuttefilt och torka min mascara med...det var helt sagolikt.
Grattis älskade Jessica och Henrik!
På tisdag börjar skola och dagis igen och det ska bli precis lika skönt som jag tyckte när barnen skulle ha lov några veckor! TACK! rutiner, rutiner, rutiner...ILOVE IT!


En trött pappa Stig & trött Viggo på nyårsnatten!

Jessica och Henrik nygifta utanför Hjärnarps kyrka