Lite av varje....

Håller på att skola in "lillkillen" på dagis, vår minsting ska fylla 1 år på torsdag....älskade lilla prins! Viggo är väldigt mammig och har varit rätt så ledsen på dagis under dessa 2 veckor vi skolat in, det gör såååå ont i mammahjärtat! Jag har gjort detta med 2 barn tidigare, men det gör lika ont för varje barn...suck! Jag tröstar mig med att det kommer bli bra, det vet jag ju!
Snart är det jobb på "riktigt" igen och mammaledigheten är slut för denna gången...ja för alltid faktiskt, det känns lite konstigt.
Dagarna rullar på och vi är inne i Maj månad, min favorit månad...bladen har vaknat till liv & knoppat ut på buskar & träd...underbart! Det är så grönt & fräscht i naturen nu, jag älskar det.
Doften av nyklippt gräs och sommarregn söker sig till näsan & jag stannar upp för några sekunder och bara blundar och njuter av dessa underbara dofter....ljuvligt!
Min ångest sprider sig i kroppen när jag tänker på att pappa kanske inte får vara med om fler vårar...att vi kanske går till hans grav nästa vår och planterar något som ska slå ut till fina färggranna blommor. Jag försöker slå bort tankarna, men dom följer mig dag som natt...
Pappa är blek och tärd och smalare än någonsin.
KVH har blivit inkopplade och kommer minst 1 gång i veckan om mamma inte ringer och vill att dom ska komma oftare...rullatorn som pappa är beroende av för att orka förflytta sig står parkerad bredvid soffan där pappa har börjat "leva" den sista tiden...han sitter och zappar på tv:n, harklar och spottar i en skål, efter varje tugga mat eller klunk med dricka han lyckats få ner...den trådlösa telefonen lägger mamma in till honom så han kan svara om inte hon är hemma.
Vilket liv...inte ens fyllt 65 och sitter snart helt isolerad och fånge i sitt eget hus tills dagen kommer som är svår att prata om. Drömmarna om en lycklig pension med mamma den gick i kras och resorna dom skulle göra gick i stöpet...fy farao vad orättvist!
Min fina, omtänksamma mamma vårdar pappa ömt med sin kärlek och jag försöker så gott jag kan att vårda dom båda 2 med sina olika behov av kärlek och omvårdnad! Den ena för cancer, depression och dödsångest, den andra för ångest av ensamheten hon snart står inför och kärleken till sin man hon håller på att tappa greppet om....livet är bra orättvist!
Fridens liljor till er alla!