Denna förmiddag har kantats av ångest, gråt och förtvivlan...Varför vet jag inte?! Jo det vet jag egentligen...Känner mig som ett jä*la PSYKO.....
Fick sådan kraftig ångest som jag hade väldigt svårt att slå bort....livrädd att mina fina barn ska dö i från mig...att jag ska dö från dom...hur hanterar man det om det skulle hända? Värsta mardrömmen ever alltså...Fy f*n vad orättvist mot dessa människor som blivit drabbade av något sådant, mist någon som man älskar högst i världen...som man gör allt för.
Med ögon som är söndergråtna och röda som stoppljus har jag suttit vid datorn och läst bloggar om döden och lyssnat på sorgliga låtar på You Tube. Patetiskt eller? Tror det är därför min ångest blev så påtaglig...jobbig...tung. Hela jag känns som tung bly...som jag inte orkar röra någon kroppsdel...det var längesedan jag mådde så här..samtidigt känns det skönt, jag hade mycket inom mig som skulle ut och det kom idag...!
När jag stod i duschen tänkte jag på vad ens familj betyder för en...man tar dom bara förgivet och att dom alltid ska finnas där...Men så är det inte alltid, en dag står man där utan den man älskar som högst....en mamma, pappa, bror, syster ens barn eller barnbarn...den underbara människa har försvunnit bort från en på ett eller annat vis och kommer ALDRIG tillbaka igen...man ska helt plötsligt bara få leva på minnen som man plockar fram någon gång då och då...Läskigt!
Jag HATAR döden och är så fruktansvärt rädd för den...livrädd är det rätta ordet för mig...vill absolut inte ha med den att göra...tycker den sviker en...gör en så ledsen. Jag vill inte ens prata om den för då påminns jag om hur nära den är...står där och lurar så fult runt hörnet och kan slå till närsom helst...elak och hemsk. Med mer godis och choklad (som fanns kvar från i går) tröstar jag mig i denna hel galna psykos jag tycks hamnat i, inte riktigt min dag känner jag...vill bara ligga här hemma och tycka synd om mig själv...gråta lite till för att sen rycka upp mig och bli som vanligt igen. Det är så denna lördag kommer bli...Ångestfylld, sorgsen och....förhoppningsvis alldeles underbar tillslut. Med 2 fina friska barn och en man som jag älskar mest i världen ska väl dagen rätta upp sig till slut!!!! Ni är så fina alla 3 ni gör mig starkare i min vinterångest...TACK!
http://www.youtube.com/watch?v=jZg-4htrzOk&feature=player_embedded
En underbart vacker låt att lyssna på mitt i all min kaos....JAG ÄLSKAR DEN !!!
Fick sådan kraftig ångest som jag hade väldigt svårt att slå bort....livrädd att mina fina barn ska dö i från mig...att jag ska dö från dom...hur hanterar man det om det skulle hända? Värsta mardrömmen ever alltså...Fy f*n vad orättvist mot dessa människor som blivit drabbade av något sådant, mist någon som man älskar högst i världen...som man gör allt för.
Med ögon som är söndergråtna och röda som stoppljus har jag suttit vid datorn och läst bloggar om döden och lyssnat på sorgliga låtar på You Tube. Patetiskt eller? Tror det är därför min ångest blev så påtaglig...jobbig...tung. Hela jag känns som tung bly...som jag inte orkar röra någon kroppsdel...det var längesedan jag mådde så här..samtidigt känns det skönt, jag hade mycket inom mig som skulle ut och det kom idag...!
När jag stod i duschen tänkte jag på vad ens familj betyder för en...man tar dom bara förgivet och att dom alltid ska finnas där...Men så är det inte alltid, en dag står man där utan den man älskar som högst....en mamma, pappa, bror, syster ens barn eller barnbarn...den underbara människa har försvunnit bort från en på ett eller annat vis och kommer ALDRIG tillbaka igen...man ska helt plötsligt bara få leva på minnen som man plockar fram någon gång då och då...Läskigt!
Jag HATAR döden och är så fruktansvärt rädd för den...livrädd är det rätta ordet för mig...vill absolut inte ha med den att göra...tycker den sviker en...gör en så ledsen. Jag vill inte ens prata om den för då påminns jag om hur nära den är...står där och lurar så fult runt hörnet och kan slå till närsom helst...elak och hemsk. Med mer godis och choklad (som fanns kvar från i går) tröstar jag mig i denna hel galna psykos jag tycks hamnat i, inte riktigt min dag känner jag...vill bara ligga här hemma och tycka synd om mig själv...gråta lite till för att sen rycka upp mig och bli som vanligt igen. Det är så denna lördag kommer bli...Ångestfylld, sorgsen och....förhoppningsvis alldeles underbar tillslut. Med 2 fina friska barn och en man som jag älskar mest i världen ska väl dagen rätta upp sig till slut!!!! Ni är så fina alla 3 ni gör mig starkare i min vinterångest...TACK!
http://www.youtube.com/watch?v=jZg-4htrzOk&feature=player_embedded
En underbart vacker låt att lyssna på mitt i all min kaos....JAG ÄLSKAR DEN !!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar