Sov gott älskade pappa...du fattas oss!

Tisdagen den 29/5 klockan 09.45 somnade vår Make, Pappa, Farfar, Morfar in....mamma och jag satt och höll honom i varsin hand det kändes så underbart att vi fick vara där när slutet var här.
Allt gick så väldigt fort i slutet, till att vara jätte pigg i helgen + Måndag med massor av besök och mer eller mindre klar i huvudet, till att på Tisdag morgon få ett jätte krampanfall som slutade med en stor blödning på hjärnan (pga metastaserna) som gjorde att pappa gick i medvetslöshet och dog exakt 1 timme efter.
Jag tror aldrig jag varit med om en sådan underbar vård som flickorna på Hospice gett pappa, vilka änglar!
När pappa hade somnat in kom Andreas ner till Hospice för att säga farväl han också. Han hade suttit på sammanträde och vi fick tyvärr inte tag i honom. Men jag tror Ande nöjde sig med att få slippa sitta där när den tuffaste tiden är att dom lämnar oss och drar sitt sista andetag....
Personalen tog hand om oss på ett så underbart sätt som bara precis änglar på jorden kan göra, TACK för ni finns!
När personalen gjort vid pappa gick vi in och satt en bra stund hos honom med ett levande ljus och pratade, det kändes så rätt och så bra allting, pappa var så fin, så rofylld, så nöjd! SOV GOTT! VI ÄLSKAR DIG pappa....Du fattas oss!
Begravningsbyrån har vi varit på, det var tufft...att sitta och välja ut kista och annons till min pappa...vad var det egentligen som hände?! Hur kunde det gå så här?! för 6 månader sedan var ju pappa frisk!

Idag ska vi träffa vaktmästaren på kyrkogården och välja ut en gravplats, vi har hittat en fin plats vid ett träd, där pappa kan komma till ro i sin sista vila! Där solen når hans gravsten och värmer den på sommaren, där trädet kan skugga lite så det inte blir för varmt.
Dagarna går upp och ner, man lever i någon konstig gråzon i en bubbla man önskar spricker med tiden så man kan bli lite normal igen....att mista vår Make, Pappa, Farfar, Morfar redan var ju inte så vi hade tänkt livet....men nu är det så och livet rullar ju som sagt på för oss andra ändå, så vi får försöka rycka upp oss och göra det så bra som möjligt utan pappa.
SOV GOTT ÄLSKADE DU, SÅ SES VI SEN!!!!!!

Tonåring + 1 åring ska firas i helgen!

Pappa är det inte så bra med, han åkte akut ner till Lund i Torsdags och har inte alls varit pigg när vi varit och hälsat på honom...i helgen var han helt dessorienterad både lördag och söndag och visste inte vilka vi var, svarade inte oss när vi pratade med honom och sov mest.
Dom upptäckte att han hade alldeles för höga kaluim värde och detta troligen pga metastaser i skelettet som sprutar ut kalium i kroppen på honom, men nu har dom lyckats få ner värdena lite på honom...sen hittade dom en urinvägsinfektion och efter dom satte in antibiotikan var han faktiskt lite piggare igår när vi kom för att hämta hem mamma, framför allt mer med oss och orkade prata lite, lite. Mamma sa han suttit uppe 30 minuter tidigare på dagen.
Idag är tanken att vår älskade pappa/morfar ska få komma hem till Hässleholm och bo på Hospice, detta känns jätte skönt för oss alla då vi har jätte nära dit och kan komma och gå som vi vill.
Igår på röntgen hittades det fullt av metastaser i huvudet på honom, dessa satt i hjärnbarken och läkaren sa att det finns inte mer att göra nu....alltså väntar vi bara på det som komma skall....vi tar vara på varje dag vi får med pappa och får göra det till något, fast det inte alltid känns så.
Vår stora flicka Nellie har fyllt 13 år, hon har blivit så stor...var tog den tiden vägen?!
En tonåring i huset och det märks kan jag säga, hahahahaha!

Viggo har ju också fyllt år och på lördag blir det kalas för dessa båda födelsegrisar. Vi ska grilla och sitta ute och njuta av solen och värmen som dom lovat att denna Pingsthelg ska bjuda på!
Nu är det duschen innan jag ska iväg och jobba några timmar.

Ångest dag....

Vissa dagar går bättre än andra, idag är en sådan skit/ångest dag...
Jag och Caroline tog barnen i vagnen vid middagstid och chansade på att himlen inte skulle öppna sig....vi hade tur det var inte många stänk det kom.
Det blev en skön promenad ner till Maxi och Ö&B innan vi gick hem igen.
Mamma ringde från Lund och lät helt färdig...hon berättade att dom hittat ytterligare tumörer i testikel och ljumsken på pappa...det kan ju vara förklaringen till att han har svårt att hålla tätt och inte hinner till toa, han har säkert tumörer ÖVERALLT nu!
Nästa vecka blir det ny strålning i 4 dagar och sen ska stenten i halsen opereras in, till vilken nytta?!?!?! Suck!
Imorgon kommer KVH och sätter en kateter på honom så han slipper tänka på toalettbesöken....lilla pappa vad är det som händer?! Jag är fylld av ångest och har väldigt svårt att greppa om allt som händer...det går för fort!!!
Nu kryper jag ner i min säng för att lyssna på mina barns andetag...en prins och en prinsessa ligger i sina spjälsängar, så söta och bedårande...helt ovetande om vad som händer med deras morfar!
Jag hoppas vakna med en mindre ångest fylld kropp imorgon bitti....

Vår prins Viggo har fyllt 1 år, grattis!

1 helt år har gått sedan lillebror kom till världen, jag har så svårt att greppa om tiden...den springer iväg med stormsteg och det skrämmer faktiskt mig!
Igår firade vi en blond, blåögd liten spillevink på hans första årsdag...STORT GRATTIS VIGGO PÅ DIN 1 ÅRS DAG, VI ÄLSKAR DIG!
Pappa har åkt ner till Lund och strålbehandlas nu, dom upptäckte ytterligare en tumör som sitter i ljumsken på röntgen dom gjorde innan behandlingen, suck...suck...suck!
Mamma är med honom & dom bor på patienthotellet under tiden. Nästa vecka är det behandling 3 dagar sen vet vi inte mer....inte för att jag tror denna behandling gör speciellt stor nytta, känns som det är på för många ställen för att det över huvudtaget ska bli bra, tyvärr. Detta är bara en fördröjning på hela förloppet, för inte behöver man vara utbildad läkare för att förstå om man har tumörer och metastaser i matstrupe, lever, lunga och skelettet, samt i ljumsken så är det stenkört!
Dagarna rullar på med 3 underbara barn att ge sin kärlek till, 1 pappa och mamma att bekymra sig över, 1 jobb att sköta (som är skönt att få skingra sina tankar på...) 1 sambo att sakna som sällan är hemma. Ja detta var min lott i livet & jag drog kanske inte stjärnvinsten, MEN jag klagar inte det kunde varit värre!

Lite av varje....

Håller på att skola in "lillkillen" på dagis, vår minsting ska fylla 1 år på torsdag....älskade lilla prins! Viggo är väldigt mammig och har varit rätt så ledsen på dagis under dessa 2 veckor vi skolat in, det gör såååå ont i mammahjärtat! Jag har gjort detta med 2 barn tidigare, men det gör lika ont för varje barn...suck! Jag tröstar mig med att det kommer bli bra, det vet jag ju!
Snart är det jobb på "riktigt" igen och mammaledigheten är slut för denna gången...ja för alltid faktiskt, det känns lite konstigt.
Dagarna rullar på och vi är inne i Maj månad, min favorit månad...bladen har vaknat till liv & knoppat ut på buskar & träd...underbart! Det är så grönt & fräscht i naturen nu, jag älskar det.
Doften av nyklippt gräs och sommarregn söker sig till näsan & jag stannar upp för några sekunder och bara blundar och njuter av dessa underbara dofter....ljuvligt!
Min ångest sprider sig i kroppen när jag tänker på att pappa kanske inte får vara med om fler vårar...att vi kanske går till hans grav nästa vår och planterar något som ska slå ut till fina färggranna blommor. Jag försöker slå bort tankarna, men dom följer mig dag som natt...
Pappa är blek och tärd och smalare än någonsin.
KVH har blivit inkopplade och kommer minst 1 gång i veckan om mamma inte ringer och vill att dom ska komma oftare...rullatorn som pappa är beroende av för att orka förflytta sig står parkerad bredvid soffan där pappa har börjat "leva" den sista tiden...han sitter och zappar på tv:n, harklar och spottar i en skål, efter varje tugga mat eller klunk med dricka han lyckats få ner...den trådlösa telefonen lägger mamma in till honom så han kan svara om inte hon är hemma.
Vilket liv...inte ens fyllt 65 och sitter snart helt isolerad och fånge i sitt eget hus tills dagen kommer som är svår att prata om. Drömmarna om en lycklig pension med mamma den gick i kras och resorna dom skulle göra gick i stöpet...fy farao vad orättvist!
Min fina, omtänksamma mamma vårdar pappa ömt med sin kärlek och jag försöker så gott jag kan att vårda dom båda 2 med sina olika behov av kärlek och omvårdnad! Den ena för cancer, depression och dödsångest, den andra för ångest av ensamheten hon snart står inför och kärleken till sin man hon håller på att tappa greppet om....livet är bra orättvist!
Fridens liljor till er alla!