Nu är det nära....

....till ett nytt år! 2012 hälsas välkommet, ytterligare ett nytt orört år med nya utmaningar! Man vet aldrig vad ett nytt år har att ge, det blir ett år där pappa kommer kämpa mot sin elaka och dumma cancer...ett år där vi i familjen kommer stötta och hoppas att allt går vägen.
Julafton firade vi som dom flesta jular i Perstorp hos barnens farmor och farfar...vi åt och vi drack...vi delade klappar och sen åt vi och drack lite till, PUUUUHHHH vilken mage man lade sig på kvällen med....nästan så det var för bra, men ögat har ju oftast lite svårt att se vad som är lagom när där florerar så mycket godsaker på ett gott julbord...herre jisses, nu börjar allvaret igen efter nyår med allt vad gott heter!
Ikväll somnade båda barnen 19.30 så tyst och skönt och njutbart att få ligga här i soffan och slötitta lite på något halvdåligt tvprogram, spela lite Wordfeud och bara slippa vara mamma ett tag!
Imorgon ska jag och barnen upp på stan och leta lite kläder till bröllopet vi ska få närvara på....detta sker i Hjärnarps kyrka klockan 15.00 på självaste nyårsafton då en av mina äldsta och finaste barndomsvän Jessica ska stå brud, underbart!

GOTT NYTT ÅR TILL ALLA MINA BLOGGLÄSARE MED HOPP OM ETT UNDERBART 2012 FÖR OSS ALLA!

1 vecka till julafton...

...och jag är fortfarande inte klar med julklapparna, börjar känna panik...MEN jag orkar inte springa runt i affärerna som en galning. Känner inte ens för att fira jul i år! Är livrädd att detta blir pappas sista jul som han får fira och det gör mig så fruktansvärt ledsen...F****n att det är så här, varför just han?! Varför just nu?! Varför just cancer som förmodligen inte kommer att sluta som vi alla vill?! SUCK! detta känns som man står på kanten till avgrunden...
Jag maler, tänker, älter, funderar igen och igen och igen...försöker att inte tragga sönder mina vänner....MEN det är inte lätt att slå det åt sidan.
Pappa och jag grät igår i telefonen, jag försöker peppa honom och minska hans ångest, sen sprängs jag på mitten själv och min ångest gör sig påmind...då fixar jag tyvärr inte att vara stark för honom längre, då kommer mina tårar också och sen känns allt så jä*la mörkt, jobbigt, tufft, ångestfyllt igen...då blir man åter påmind över hur snabbt livet kan vända.
Detta händer ju bara andra, det ska inte hända mig/oss...hallå! hur kunde det bli så här för oss helt plötsligt då?! MIN PAPPA HAR CANCER på 3 olika organ...det har spridit sig och jag läser och läser på nätet...det står samma saker överallt, hur mycket jag än letar efter ett ynka litet hopp om att det kommer bli bra, så finner jag det inte...
Varför?! Hur länge fixar han detta?! Hur länge får vi ha honom kvar?! Hur ska det bli för mamma sen?! Mina föräldrar skulle ju gå i pension till sommaren och ha flera, flera underbara år tillsammans...men den drömmen verkar gå i kras för dom nu! Fy f*n vad bittert!
Som jag sagt tidigare så är mina 3 fantastiska barn min stöttepelare nu, finns inget annat som väger upp till det just nu...ÄLSKAR ER ALLA 3 så det gör ont i mig!
Mitt hjärta kommer alltid tillhöra er och jag kommer alltid finnas där för er...


Nellie
Nova
Viggo

Trött är bara förnamnet just nu....

....för min del känns det som att jag går på sparlåga just nu, jag är totalt slut men kämpar på varje dag.
Jag saknar egentid, där jag får vara helt j*vla ensam och bara få lyssna på tystheten...där ingen stör mig, drar mig i benen, tjatar på mig....där jag kan få andas och bli stark och hel igen! Men jag vet minsann snart inte ens hur man stavar till egentid....suck!
Var tusen ska jag kunna ladda mina batterier någonstans?! när jag ständigt och jämnt går hemma med våra barn och har en man som väldigt, väldigt sällan är hemma och lastar av mig....
Hjärtat slår hårt i min bröstkorg om dagarna och ångesten smyger inte ens längre på mig...den har bosatt sig i mig varje dag nu.
Pappa ska börja sin strålning nere i Lund snart, så nu börjar hans resa till vad ?!?! Ja just det....till vad?!?! det vet vi först om några veckor/månader...
Julklapparna är snart färdiga, har bara några kvar, sen är snart denna julen över...SKÖNT!
Snart ett nytt år att se framemot...ett år som förmodligen kommer bli ett tufft och kämpigt år...om inte för mig så för pappa!

Över 10.000 besökare på mindre än 2 år!

Nu har jag nått 10.000 gränsen av besökare på min blogg....det är faktiskt lite kul att det faktiskt finns människor som tittar inom och läser lite grann av mitt liv (som jag tyvärr blivit sämre på att dela med mig av...)
Dagarna flyter på och snart är det luciafirande för Nova på dagis, ska bli kul att få titta på dom små glinen på tisdag.
Nova övar luciasånger för fullt här hemma varje dag och "tipp tapp" är en stor favorit...
Pappa är inne i Kristianstad titt som tätt nu, han ska snart påbörja sin behandling mot den elaka och fruktansvärt dumma cancern...usch och fy vad tråkigt det känns!
Jag ääääälskar er mina vackra barn, tack för ni finns i mitt liv....