Dagarna, veckorna, månaderna springer så fort iväg...nu är det höst...min HAT årstid...Var f*n tog sommaren vägen?!...den varma och ljusa och underbara sommaren? Den försvann i ett nafs...
Det är mörkt i lilla Hässleholm klockan 21.00 på kvällarna...suck! Det går verkligen fort nu...mörkret står och lurar på oss...närmare än man kan tro. JAG HATAR DET! jag verkligen hatar det...inte ens lönt att ta en diskussion med mig om att det kan vara så mysigt att kura i soffan till en bra film med tända ljus...kanske för andra...men inte för mig...det bär en fruktansvärd ångest med sig...jobbigt....väldigt jobbigt!
Jag jobbar på detta varje år...intalar mig själv att det inte är så farligt...men mina hjärnspöken håller inte med mig...dom säger något helt annat...tyvärr!
När jag var barn ÄLSKADE jag hösten...doften...färgerna...men det tog stopp när en kompis till mig dog på nyårsafton...när vi hade varit och tittat på henne i kapellet...det var DÅ min första panikångest attack kom...sen har det bara blivit värre...ångesten har jagat mig...och inte nog med det för när en av mina allra finaste och bästa vänner gick bort för 11 år sedan, min lilla Malin...som bara försvann i från mig...det gjorde det inte lättare för mig...mörkret gör mig osäker och rädd...jag vet inte varför?! Får svårt att andas och koncentrera mig...ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHH jag hatar det!
Vissa höstar går det hyffsat bra andra inte alls bra...har haft 2 år nu där min ångest inte varit så farlig, jag har kunnat hantera den...förmodligen för jag blev gravid den första och födde Nova den andra....men nu känner jag av den påtagligt mycket denna hösten...den kommer med sin stora hand och försöker greppa tag i min lilla ynkliga hand...jag försöker att slå bort den och jag får se om jag orkar kämpa emot eller den vinner över mig...jobbigt...
Att man blev arbetslös gör det inte bättre, det gör att man känner så ännu mer värdelös...man har inte ens ett jä*la jobb att gå till där man kan prata av sig med sina fina jobbarkompisar utan man får sitta hemma och parera tankarna i skallen så gott man kan...
Veckan som har varit har kantats att skratt och gråt på dagis...Nova är faktiskt rättså ledsen och denna veckan har inte varit rolig...får verkligen hoppas på att det går bättre veckan som kommer...lilla prinsessan hon är ju inte så gammal och väldigt mammig så det är tufft att se henne så ledsen med armarna sträckta mot mig när fröken går iväg med henne....
Skolorna har kommit igång och Nellie tycker nog det är rättså skönt...framför allt kul med kompisarna som man inte sett på hela sommaren.
I går sov Ida och Hanna över då Annika och Roger var på kräftskiva, vi hade en super trevlig kväll med hemma gjord pizza och besök av Virre och Ian.
Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka rycka upp mig...sluta tänka så mycket och se saker positivt fast det är svårt ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar