Livet är konstigt...det blir inte alltid som man vill...

Mamma kom in en runda efter middag till oss idag och hälsade på...hon har varit på Gotland några dagar och hälsat på Birgitta, hennes väninna som varit med i deras "tjejgäng" sedan 70-talet...tänk att hålla ihop i alla dessa år...Skit kul! Det är "tjejträff" varannan månad tror jag och då turas dom om att vara hos varandra...Mamma, Karin och Lena bestämde sig för att åka dit (Eva kunde inte följa med) och hälsa på eftersom Birgitta och hennes man Göran flyttat dit och byggt sig ett alldeles nytt fint hus vid havet i Visby...detta är för att deras dotter Monica träffade en ny man efter att hennes förra man tyvärr omkom så tragiskt i en bilolycka för några år sedan. Dom följde med till Visby för att komma närmare sin dotter och sina barnbarn eftersom dom ändå är pensionärer.

Monica träffade som sagt en ny man och det är inte vilken man som helst utan Pigge Werkelin som även han miste hela sin familj i tsunamin i Thailand....sin fru och sina 2 pojkar.

Idag lever dom 2 lyckliga med 2 små fina gemensamma flickor...Vilda och Tove...samt Monicas 2 äldre barn som hon hade med sin tidigare man. Tur man kan hitta tillbaka till livet när något så tragiskt händer...att man bara orkar stå upp efter en sådan tragedi, det är starkt...jä*ligt stark.

Tyvärr har dessa människor gått samma öde till mötes, Pigge miste i och för sig HELA sin familj medan Monica "bara" miste sin man...men det är lika tragiskt för båda familjerna ändå och jag är så glad att dom har bildat en ny lycklig familj igen som växer sig stark tillsammans!

Mamma visade kort i sin digitalkamera hon hade tagit när hon hade var där...kul att se hur dom bor och så trevligt dom hade haft det där.

Mamma hade handlat lite i affärer...hon hade hittat något till barnbarnen som hon glömde ta med sig...hahahah.

Stig ringde hem och berättade att han kommer hem idag för att vara hemma över natten, åhhh vad glad jag blev.

Satte Nova i bilen och hämtade hem Stig...när jag körde på vägen mot Örkelljunga och kom mot Röke tänkte jag igen på Monica som miste sin man just på denna vägen när han var på väg hem till sin fina familj...en familj som splittrades och aldrig skulle bli densamma igen...fast dom idag är lyckliga så är det ändå sorgligt...barnen har för alltid mist sin pappa och den platsen kan ingen annan ta....sorgligt!

Min dödsångest greppar tag i mig...jä*ligt hårt...när jag tänker på sådana saker...jag blir livrädd att något ska hända min familj...så mycket Stig är på vägarna och fast han sitter i en stor lastbil är han inte 100 % säker i den...Nellie är ute och cyklar själv nu när hon börjar bli stor, det kan ta 1 sekund som hon inte uppmärksammar en bil och olyckan är framme...jag blir helt knäsvag bara av tanken på att mista någon i min fina familj...det är tankar som aldrig slår in....tror man...alla tänker likadant och tyvärr är där ju en del familjer som får gå detta helvete till mötes.

Jag är så tacksam för varje dag jag får behålla min familj frisk och hel...

Har precis stått och gjort 2 fina pizzor med sallad som vi ska bjuda Virre, johan och Ian på...en trevlig kväll med lite sällskap är inte fel när det är sovmorgon i morgon och ingen skola att behöva gå upp till...