Katthår, pizza och tjabbiga barn....

Flingan
Baztian
En förmiddag där både dammsugare och mopp fått arbeta ordentligt, en riktig städare dag blev det denna lördag...skönt när det är gjort. Fy för så smutsigt här var....Massor av vitt katthår som klädde våra soffor, golv och allt annat från våra 2 dyrgripar till birmakatter. Spelar snart ingen roll hur dyra och fina dessa katter är för jag är såååå trött på dom, bara katthår överallt,suck...
Stig säger till mig att vi ska göra oss av med dom men jag kan bara inte, jag älskar dom så mycket mina små kissar....Har haft dom i 3 ½ år och ska f*n behålla dom hur jobbiga tussarna som far rundor än är. Det faller på min lott att dammsuga ofta (varje dag egentligen) fram till dom inte finns längre, vilket betyder minst 10 år till, eftersom jag vägrar göra mig av med dessa ludna små söta varelser med sina klarblå ögon....Ja dom där katterna kan ju bli hur gamla som helst om man skämmer bort dom, precis som jag gör....precis som man ska göra med husdjur...så det är bara att inse det blir katt i huset några år till (sorry Stig).
En eftermiddag med hyrfilm och snask från "hemmakväll" + en kebabpizza som delades exakt lika på 3 så fick det bli.....jag, Nellie och Ian vi åt så det stod pizza ur mungiporna på oss, skrattade till filmen och hade riktig mys. Nova sov gott under tiden i sin fina lilla röda plysch tröja och tillhörande byxa.
Efter en lång pratstund i telefon med min underbara kompis Lis så bestämde vi oss för att barnvagnen ska rullas på ny långpromenad i morgon och våra ben ska raskt traska på..... ja en riktigt långpromenad, så härligt det ska bli! Få rensa tankarna och bara andas in den kalla luften som väcker en trött hjärna och ger en mer energi...vilket jag är väldigt fattig på just nu...
Saknar Stig så ofantligt mycket idag, jobbigt vissa dagar när man inte vill vara själv, när man vill ha någon vuxen att dela sina tankar och idéer med. Inte behöva sitta själv uppkrupen i soffan utan kunna ligga sked med den man älskar....Är mycket själv, jag och barnen....det gör mig så ledsen mellan varven, så ensam....hatar ensamheten när den blir för mycket...det är för mycket nu känns det som! Vill inte mer!
En räddande ängel vid namn Malin slog mig en signal mitt i all denna turbolenta lördagspsykos som utspelade sig i vårt tv-rum med 2 barn som bara tjabbar och bråkar om vilken kanal dom ska titta på...pust...skulle vi verkligen ha fler barn eller hur var det nu? Kan inte klockan bara bli så mycket att det är dags att gå och lägga sig.....Lite till får jag stå ut....se Robinson....sen är det slut på denna dagen för mig....skönt för jag vill inte mer idag...inte alls....