Mamma ringde igår morse och sa att jag fick komma och hjälpa henne med pappa för han kunde inte stå på benen själv....
Han hade kasat av sängkanten och med rumpan på golvet, när han skulle sätta på sig sina strumpor.
Jaha tänkte jag nu börjar helvetet, det riktiga helvetet...för mamma, för pappa och för oss andra i familjen.
Lämnade Nova på dagis och fixade så Kerstin hjälpte mig att hämta henne klockan 14 från dagis, eftersom jag misstänkte detta skulle bli en dryg dag på sjukhuset med pappa....
Packade in Viggo i bilen med mat och diverse saker så vi skulle klara oss några timmar.
När jag kom ut till Stoby försökte jag och mamma stötta pappa in i bilen, men det gick inte, så jag ringde SOS och pratade med dom...en ambulans skulle skickas men det kom ingen ambulans på 1,5 timme så jag ringde upp dom igen....fortfarande var pappa ingen hög prio eftersom han "mådde bra", jag bad dom koppla mig till bårtaxi på samres. En utländsk kvinna svarade att där kunde vara en taxi klockan 15 hos pappa, jag tackade för hjälpen och sa att vi fick ordna det själva....hur Sören skulle vi nu göra?!?!?!!!
Jag och mamma slet som 2 djur på min pappa på 1.90 men ut i bilen kom vi tillslut, skam den som ger sig! Det är bara vi kvinnor som ALDRIG ger upp!
På CSK hämtade mamma en rullstol i entrén som vi körde pappa i.
Först upp på lab där pappa alltid tar prover innan behandling, sen till onkologen för att få besked om pappas röntgen.
Läkaren klämde och kände på pappas ben, höfter och pappa han hade ont, så det blev en akut röntgen. Läkaren berättade för pappa att hans tumör i halsen varken hade blivit större eller mindre, att han fått fler metastaser i levern + att dom hittat en ny tumör på höger höft som tillkommit sedan röntgen i januari. Det var som att dra ner en rullgardin på oss...pappa sa till läkaren - detta var ju inte bra ! Då sa läkaren - nej Göran detta är inte alls bra, tyvärr...jag såg blicken läkaren gav pappa och den sa ALLT.
Viggo satt i sin vagn så snällt och lekte med en blodtrycksmanschett läkaren lät honom leka med, helt ovetande om vad som håller på att hända hans morfar....att hans morfar inte kommer få se honom växa upp, springa runt och busa, lära sig att prata m.m.
Vi blev nerskickade på röntgen där det konstaterades att pappa brutit sitt bäckenben, inte konstigt han knappt kan gå. Läkaren förklarade att cellgifterna gör skelettet svagare, stackars pappa mitt i det andra helvetet.
Pappa ska börja med strålning i Lund sen får vi se vad det ger för resultat....
Jag stupade i säng med Nova och Viggo igår kväll...fy för vilken dag!
