Mitt hjärta det brast idag när jag gick in och läste bloggen om finaste lilla Moa Henriksson från Hanaskog...hon finns inte mer, hon har släckt dom mest underbara ögon jag någonsin sett...dessa magiska ögon som jag aldrig någonsin sett någon människa ha...denna lilla söta 8 åriga flicka har avslutat sitt liv, sin sjukdom och rest upp till änglarna.Tänker på familjen och delar min sorg med dom, fy vad livet är orättvist...jag är glad för varje dag jag får behålla min familj hel och frisk! Tack!
Idag har dagen bara rusat iväg på jobbet, det har varit mycket att göra och som sagt man är inte arbetslös...vilken idé att starta ett apotek på maxi, jag tror det kommer konkurera ut en hel del av dom andra aktörerna och apoteken på marknaden.
Nova var den sista på dagis idag när jag kom och hämtade henne vid 17.20...lilla skruttan, hon kom i Linas famn och började gråta när hon såg mig...eller hon visste inte riktigt om hon skulle skratta eller gråta och till slut övertog gråten och tröttheten skrattet...älskade lilla barn, på med kläder och på cykeln sen cyklade vi hem och ordnade lite kvälls mat och kvälls mys i väntan på Nellie som varit med Hanna och Ida i stallet några timmar.
Nellie har verkligen blivit stora tjejen, hon fixade att göra sig lite mat, plocka undan tallriken efter sig + låsa dörren när hon gick....fy för katten inte illa, hon brukar vara rätt så slarvig och tankspridd i vanliga fall.
En lugn kväll med tvätt, plocka undan alla leksaker (man normalt springer över) och sen Robinson med popcorn innan sängen...
Imorgon är jag fri innan helgen för då vankas det jobb igen, då ska jag städa upp hela mitt hem från topp till tå....skönt ska det bli!
Nu ska jag tända ett litet ljus i höst mörkret för Moa och hennes familj och ägna dom alla en tanke....
Mitt hjärta det gråter, hela jag gråter...fy farao vad livet är orättvist!
Fly little ving....lilla Moa!
