Jag har ångest...både för det ena och det andra...SUCK!
Jag mår så dåligt över en av mina bloggar jag följer...där lilla Moa blivit sämre, mycket sämre...jag orkar inte ens tänka på hur hennes mamma och pappa överhuvudtaget överlever sina dagar, hur dom mår och hur dom tänker...
Att se sitt lilla barn försvinna mer och mer i från en, det är en riktig mardröm som jag verkligen hoppas jag ALDRIG kommer få uppleva....denna vackra lilla flicka med dom mest underbara ögon jag någonsin har sett...det är verkligen en flicka det lyser magi om, alltid lika glad på bilderna fast hon egentligen är så sjuk...vilken superhjältinna! Sorgligt...jag finner inga ord!
Hösten är kommen och det med råge...idag har det blåst mest hela dagen, tråkigt väder men det hör ju denna årstiden till...som alla vet HATAR jag det och det ger mig ångest (även det)...
Jag har varit på Norra Station idag hos studie vägledaren där jag fått lite tips och idéer..jag har ångest...(igen) vet ju inte vad jag vill läsa om nu detta blir aktuellt?! Jag vill jobba och tjäna pengar, inte plugga och sätta mig i nya skulder hos CSN som jag blev skuldfri från i December 2009...suck!
Sen kommer den stora smällen....Nova ska förmodligen INTE med till Thailand...det knyter sig i magen bara vid tanken på det, men det är så det blivit bestämt nu (snart...eller inte?!)...
Jag har sådan fruktansvärd ångest...att vara borta från henne i 3 veckor...det klumpar sig i min hals och jag blir helt svag i min kropp bara tanken på det, jag kan knappast andas när jag skriver ner raderna här på min blogg.
Caroline har sagt hon tar henne...det var hon som kom med förslaget...(jag skyller på henne), ALLA (som ska övertala mig) säger att hon inte får ut någonting av resan då hon bara är 13 månader gammal...vi andra i familjen får inte någon "riktig" semester då man mest får jaga runt henne överallt, vi behöver egentid med Nellie, JAG ska passa på att njuta och ladda batterierna då jag är så mycket själv med barnen och är trött som f*n vissa dagar...ja där är fler argument som jag inte ens orkar skriva upp.
Ni tänker, fy f*n vad korkade ni är som gör så här mot ert barn...3 veckor ÄR lång tid...jag vet 3 veckor är JÄTTE lång tid! Jag sa till Stig - Jag kan ju inte lukta på henne, känna henne, höra henne på 3 veckor hur ska jag stå ut?!?! Stig som sitter i lastbilen långa perioder är ju van att vara ifrån oss...men INTE jag som haft henne alla dagar, timmar, minuter och sekunder hos mig sedan hon föddes (förrutom några enstaka dagar...)
Jag tänker på Therese som inte fick se eller röra sin lilla Jazmine på över 60 dagar...dom överlevde, då gör jag också det...eller?!
Detta är verkligen ett jätte jobbigt beslut som jag inte har bestäm hur det kommer bli ännu...jag får helt enkelt panik bara av tanken att vi kommer befinna oss på andra sidan jordklotet och lilla Nova ska vara här hemma utan oss.
Caroline sa till mig att vi kan prata på MSN med webbkamera eller ringa på skypen till varandra eftersom vi ska ha datorn med oss ner...Åhhhh jag vet INTE om mitt hjärta kommer överleva detta?! Det känns som det ska explodera i mitt bröst vilken minut som helst.
Tänk när Nova är ledsen så kan inte mamma eller pappa trösta (jag misstror INTE Caroline) men min känsla är att det är vi som ska vara där....tänk OM hon lär sig gå riktigt när vi är iväg (då missar vi hennes första steg), tänk OM något skulle hända oss, tänk OM hon glömmer bort oss och inte vill komma till oss när vi kommer hem, tänk OM, tänk OM....jag har svårt att släppa ALLA mina tankar och bara tacka JA och resa med resten av familjen och njuta av en semester där jag faktiskt INTE behöver springa efter vår lilla loppa hela tiden, där jag kan ligga på stranden med trötta, tunga ögonlock och faktiskt somna utan att prinsessan ska passas 24 timmar om dygnet...kunna njuta och lägga tid på Nellie som man sätter lite åt sidan nu när hon är så stor och lillasyster har kommit.
Vi hade Michell i 10 dagar när Caroline var i USA med Ken och hon överlevde, men det är inte riktigt samma sak...Nellie och Michell är äldre (fast ändå ens barn)! SUCK... hjälp mig snälla...hur ska jag göra?!
Denna dagen gav mig en rejäl ångest....en ångest som inte vill släppa taget! Fy farao vad dåligt jag mår bara av tanken och då har jag inte ens rest ännu (eller bestämt mig)...
Förlåt Nova....mamma älskar dig hur det än blir!